Det var en grådisig torsdagskväll i Göteborg när jag passerade Kronhusbodarna i riktning mot Järntorget och Pustervik. Det var annonserat americanakväll med Rootsy på ovanvåningen och det var ett tag sedan jag besökte en sådan.
American Aquarium kretsar mycket kring gitarristen och sångaren BJ Barham. De kommer från North Carolina, har funnits sedan mitten av 2000-talet. På senare år har de turnerat i Sverige och de har samarbetat med artister och producenter som till exempel Jason Isbell, John Fullbright och Shooter Jennings.
Men först ut på scen var Kirby Brown, ursprungligen från Texas. Han var en ny bekantskap för mig och gick på scen med sin akustiska gitarr vid åttatiden. Kirby Brown är en fyndig låtskrivare och vi bjöds på låtar som ”Little Red Hen”, ”Joni” och ”Justine” och däremellan rappa mellansnack fulla av humor. Allt avslutades med ”Ashes and Leaves” efter ungefär en halvtimme och jag hoppas att Kirby Brown tar med sig band nästa gång han kommer till Europa. Då tror jag att låtarna kommer ännu mer till sin rätt.
Stämningen var på topp på Pustervik och det var lätt att hitta leende människor. Det är märkligt med konserter på Pusterviks ovanvåning för det är nästan alltid så behagligt avslappnat och intimt.
American Aquarium gick på scen strax före klockan nio och de sex musikerna inledde med ”Chicamacomico” som följdes av ”All I Needed”. Konserten kretsade en del kring senaste albumet Chicamacomico från i fjol och, glädjande nog, mitt favoritalbum Burn.Flicker.Die från 2012. Därifrån fick vi bland annat höra ”Saint Mary’s”, ”Casualties” och vackra ”Lonely Ain’t Easy”. Andra höjdpunkter var ”Six Years Come September” och ”Starts with You”.
Det gjorde inte så mycket att BJ Barhams röst upplevdes som alltmer sliten ju längre konserten varade. Rivet i hans röst, stämsången, gitarren och pedal steel-tonerna fyllde rummet ordentligt. Konserten avslutades på bästa sätt efter ungefär en timme med ”Burn.Flicker.Die” och publiken jublade. Det blev så klart extranummer och där bjöds vi bland annat på en känsloladdad historia om BJ Barhams mamma, som han förlorade 2019. Han spelade sedan ”The First Year” ensam med akustisk gitarr.
Jag lämnade Pustervik och begav mig hemåt. På Centralen satt en kille och spelade Dire Straits ”Sultans of Swing” med akustisk gitarr och onsdagskvällen tog slut.
