Efter en rad intressanta singelsläpp är det den tredje mars dags för Tess De La Cour att släppa sin andra Memoria-skiva. HYMNs Tobias Söderblom har pratat med henne med anledning av detta.
Du släpper nu fullängdaren From The Bones – kan du berätta lite om den?
– Jag har tillsammans med min producent Rickard ’Richie’ Lindh (Yvonne, Henric de la Cour reds.anm.) tillsammans jobbat fram albumet. Han kommer från indie/synth-scenen medan jag mer kommer från punkscenen. Så vi har ju lite olika referenser, vilket jag tror är bra och kan göra albumet lite mer intressant.
”Vi har ju lite olika referenser, vilket jag tror är bra och kan göra albumet lite mer intressant”
Hur skiljer sig den från Snake (samt annan musik du är inblandad i) skulle du säga?
– Memoria är ju en annan genre från tidigare projekt och något som fallit gotharna i smaken, men samtidigt en helt ny scen för mig. Vilket är kul! Tidigare projekt – inklusive Snake – är mer rock. Där skriver jag ju inte musiken själv. Vi är ett band, Mia skriver nästan alla låtarna, även om jag kanske ”skriver trummorna” då jag själv kommer på hur jag spelar på låtarna. Medan jag i Memoria skriver text och musik själv, samt tillsammans med Richie. Riche producerar också.
När jag lyssnar på albumet går tankarna osökt mot Karin Dreijer och hennes olika projekt. Kan du förstå och hålla med om det?
– Oj, det är inget jag tänkt på! Det är alltid svårt att referera till sin egen musik. Men jag är ett stort fan av Karin, och har varit sedan jag hörde ”Bird” med The Knife på radion på en postterminal i Nässjö (mitt första jobb efter gymnasiet). Sedan började jag leta på mer grejer med henne som exempelvis Honey is Cool. Men The Knife och Fever Ray är mina favoriter. Jag fastnar ofta för det mörka i musiken, samt vokalister som sjunger på speciella sätt. Jag har alltid gillat elektronisk musik, även om jag inte spelat sådan musik så mycket själv genom åren.
– Men Karins musik är ingen medveten inspiration i min musik eller så, snarare har kanske mörk musik generellt inspirerat mig genom åren. Du är den första som refererar till Karins musik, de flesta andra verkar höra Siouxie Sioux i Memorias musik. Vilket är intressant då jag typ aldrig lyssnat på henne! Men det kanske Richie har?
Var hämtar du inspiration ifrån?
– Allt möjligt. Film, musik, politik… livet.
Du är gift med Henric de la Cour, har han en del i den musik du skapar?
– Förutom att jag snott hans producent då, hehe! Nä, men Henric får stå ut med att lyssna mycket och tycka till, och såklart bryr jag mig om vad han tycker om låtarna. Han är en fantastiskt duktig låtskrivare, särskilt texter är han väldigt proffsig på. Henric var med och skrev en del på debutalbumet, samt gästar på ”Lights Out”. På nya albumet har jag valt att jobba själv tillsammans med Richie, även om ett antal personer varit med på ett hörn (så även Henric på en låt).
”På nya albumet har jag valt att jobba själv tillsammans med Richie, även om ett antal personer varit med på ett hörn”
Jag gillar ”I’m Sorry” mest just nu – vad handlar den om?
– Ja, den gillar jag också mycket! Jag ville göra en ”Drive-låt” (soundtracket till filmen Drive) och har inspirerats mycker av Chromatics och deras låt ”Shadows” som är en fin låt. ”I’m Sorry” handlar väl egentligen inte om något särskilt, det är nog mer känslan jag var ute efter, mer än text. Lyssnarna får helt enkelt göra den till sin egen!
Kommer du följa upp med turné nu och vad kan vi förvänta oss på en spelning i så fall?
– Det blir releasefest på Scalateatern lördagen den 18 mars, där man kan köpa LP:n och se mig spela live tillsammans med mitt fina liveband. Bandet består av Fredrik Berglund (Sven Fredrik), Daniel Östborg (Data Control, Bläh) och Anti (Nova Blast) som hoppar in på synth denna kväll. Sedan ska vi spela på Hus7 i Stockholm i maj tillsammans med Digital Leather (US) som jag velat få till Stockholm under många år, så det känns kul! Och lite andra gigs utanför storstaden, exempelvis Kulturgaraget i Avesta, Revolutions Festival (Bunker bar) Alvesta… and more to come.
