Beyoncé är nu världens mesta Grammyvinnare. Det är stort. Men frågan är om inte det här är ännu större: för första gången nominerades ett spanskspråkigt album till Grammy.
– Den spanskspråkiga musiken har idag mer inflytande än någonsin. Allt som har att göra med latinokulturen och det spanska språket har nått en höjdpunkt. Jag tror att boomen inom reggaeton och den urbana musiken är en stor del av den här förändringen, svarar Johanna Watson på frågan om hur hon reagerar på att Bad Bunny är den första artist, som med ett helt spanskspråkigt album nomineras till Grammy.
Det är verkligen på tiden i så fall. Den latinamerikanska musiken har varit totalt förbisedd när det kommer till de stora priserna som Grammy. Nåja, inte helt. Artister som Carlos Santana och Lauryn Hill har belönats för sina album, men som då varit engelskspråkiga.
“Den spanskspråkiga musiken har idag mer inflytande än någonsin”
Nyheten om Grammy-nomineringen av Bad Bunny och hans album Un Verano sin Ti tog verkligen plats här i Latinamerika. Det var en stor bekräftelse, även för människor som inte lyssnar på hans musik.
Även om många hade förväntat sig att artister som Shakira och Ricky Martin skulle komma före, är Bad Bunnys framgång logisk. Han är gigantisk idag. Han är en världsstjärna som lyfter fram ett öppet och androgynt budskap, tar avstånd från homofobi och kvinnofientlighet som präglar delar av reggaeton och den urbana latinomusiken.
För att få lite mer perspektiv tog jag kontakt med Johanna Watson, en chilensk journalist som har skrivit om spansk- och engelskspråkig musik i över 20 år. Hon är precis tillbaka från en konsert med det legendariska colombianska bandet Los Aterciopelados. Det är ett av alla band som Watson följt på djupet under sin tid som musikskribent.
Jag frågar om hon tycker att Bad Bunny är värd en Grammy.
– Ja. Oavsett om vi gillar honom eller inte, så är han den stora referensen för sin genre. Han har en sorts oanständighet som är väldigt attraktiv, en väldigt speciell stil, personlighet, identitet. Han är värd en Grammy.
I dagarna släppte Watson sin första egna bok, Lado B, som är en samling av tidigare intervjuer och recensioner men framförallt reflektioner över musikvärlden, feminism, MR och HBTQI-rörelsen. Hon har tidigare varit medförfattare till ett antal böcker om musik.
I Latinamerika slås en av att många har full koll på den engelskspråkiga musikscenen. Band på världsturnéer möter fanatisk publik här nere. Engagemanget för musik är stort, många spelar i band och kvaliteten är hög. Många av Latinamerikas skatter rövades bort och togs till Europa och Nordamerika, men musikskatten har till stor del lämnats kvar.
Det går bäst att beskriva som en sorg, tanken på att omvärlden fortfarande inte har upptäckt Los Prisioneros album från diktaturens åttiotal.
– Det skulle vara fint att se ett internationellt erkännande av deras musik. Även om de som grupp inte är särskilt aktiva idag, inspirerar deras musik fortfarande unga artister och musiker i Chile och hela Latinamerika.
“Det handlar om mod, ”tener cojones” som det heter i Latinamerika”
Den chilenska scenen är levande och definitivt en av de starkaste i Latinamerika. Ändå har artister svårt att nå bortom Anderna och haven. Watson tror att landets ekonomiska system är en av förklaringarna.
– Nivån på chilenska artister är tillräckligt hög för att vinna priser som Grammy. Exempel på dagens artister är Francisca Valenzuela, Angelo Pierattini och Pablo Chill-E, för att nämna några. Jag misstänker att en orsak till svårigheterna för chilenska artister är att produktionen styrs för mycket av marknadstänk, det finns inte någon utvecklad musikindustri.
Ett band som har nått ut över Latinamerika är Los Bunkers. Medlemmarna verkar och bor sedan länge i Mexiko, och efter några års sidoprojekt inom musik och litteratur, är de nu på väg att återförenas. Watson menar att de är mer än väl värda en Grammy.
– Om några är värda en Grammy är det Los Bunkers. De har för alltid min röst. För deras närhet till kärnan, kvaliteten, uppoffringar för sitt band. Varje album har varit ett risktagande, aldrig den enkla vägen. De har vägrat att kopiera framgångar. Det handlar om mod, ”tener cojones” som det heter i Latinamerika. Något som är ovanligt idag.
7 album som borde nominerats till Grammy:
Los Prisioneros ”Pateando Piedras” (1986)
Virus ”Locura” (1985)
Natalia Lafourcade ”Hasta la Raíz” (2015)
Mon Laferte “La Trenza” (2017)
Shakira “Donde Están los Ladrones” (1998)
Francisca Valenzuela “Vida Tan Bonita” (2022)
Willie Colón & Rubén Blades “Siembra” (1978)
