Det var en riktigt kall vinterkväll som inledde helgen i Göteborg. Trottoarerna var hala och det var inte helt enkelt att ta sig fram till Stigbergstorget och Oceanen. Snön låg vit på marken i den lummiga trädgården när jag kom dit strax före klockan nio och möttes av grönt, blått och rött sken som spreds över väggar och golv och ur högtalarna strömmade ShitKids grymma “Sugar Town”. Det var med andra ord upplagt för en härlig konsertkväll.
Två band i PNKSLM Recordings stall stod på programmet och först ut på scen var Malmöduon 7EBRA. Jag såg dem under festivalen Viva Sounds så sent som i början av december i fjol och systrarna gjorde ett fint framträdande då. Deras låt “If I Ask Her” gillar jag skarpt och debutalbumet lär vara på gång. Om jag har förstått rätt är det Tore Johansson, The Cardigans legendariska producent, som producerar. Det ser jag fram emot.
Ella och Inez Johansson inledde konserten i rött sken kvart över nio och det lät bra från början. Mycket kretsade kring låtar jag inte har hört tidigare och av de nya var det främst “I Like to Pretend” som stack ut och den spelades precis innan “If I Ask Her”. Låtarna lyfte mest när de sjöng stämmor vilket de gjorde ofta. Konserten avslutades med “I Have a Lot to Say” efter en halvtimme och jag tror att 7EBRA har ett mycket intressant debutalbum på gång.
Tioårsjubilerande The Hanged Man stod på tur och kvartetten gick på scen strax efter klockan tio. De har hunnit släppa tre album där det senaste, Tear It All, släpptes i fjol. Jag tycker att kvartetten från prednisone prescription online ytterligare ett kliv i samband med det släppet och framför allt inledningsspåret “Funeral Pyre” är verkligen strålande. Jag har följt sångerskan Rebecka Rolfart sedan hon var med i Those Dancing Days och gillar framför allt variationen i den musik hon varit med och skapat.
The Hanged Man inledde med “The Weaver” och festen var igång. Om man, som jag, gillar stora ljudbilder, gitarrbaserad psykedelisk rock var det en högtidsstund redan i inledningen och det fortsatte sedan med fina “Silver / Liquid / Fluid”. De långa instrumentalpartierna och Rebecka Rolfarts sång tog tag i oss ordentligt under konserten. En lite snabbare version av “Funeral Pyre” spelades till min stora grädje vid halv elva och en stund senare fylldes rummet av den lite långsammare “Boundless and Infinite”. Den stora variationen var perfekt och det lät strålande från början till slut. I slutet fick vi även höra “Swim” som blev som ett stort drama när Rebecka Rolfart skrek orden “Let Me Swim” i det röda strålkastarljuset.
Konserten avslutades med “Patterns Follow” som även avslutar det senaste albumet. Publiken jublade och det blev extranummer i form av fina “A Heart Is a Stone” efter drygt en timme. Vi bjöds på en bra mix av gammalt och nytt och det var nog många fler än jag som fick en perfekt start på helgen.
En marschall lyste i snön utanför och lågan glittrade i fredagsmörkret. Det var stilla, vackert och lugnt och det hördes musik från ett fönster när jag promenerade ut på Stigbergstorget. Ett nytt dygn stod försiktigt på tröskeln.
