Slakthusområdet söder om Stockholm är för mig, liksom för många andra musikfantaster, ett återkommande vardags- och helgtillhåll. Där mitt i industriområdet, ett stenkast från Avicii Arena, ligger nämligen konsertlokalerna Slaktkyrkan och Hus7.
En isande kall januari-måndag beger sig HYMN just dit för att möta upp två av de nämnda konsertlokalernas bokare. Den bitande kylan står dock i kontrast till den värme och gästvänlighet vi möts av när vi välkomnas av Erik Melin, Julia Boman och hunden Gizmo.
Känslan när vi kliver in på Slaktkyrkan är förvisso annorlunda mot den annars mörkbelagda, fullpackade lokalen man möts av kvällstid. Nu är det måndagseftermiddag, lugnt, tyst och knappt en kotte på plats bortsett från några tekniker som grejar på scen. Julia låter oss veta att det varit stiltje i några veckor.
– Vi är i slutet av en lugnare period nu, där det varit mindre spelningar i december och januari, innan allt snart drar igång igen, säger hon.
Julia och Erik utgör tillsammans med kollegan Sebastian Fors, den trio som står för samtliga bokningar på Slaktkyrkan och Hus 7, i samarbeten med ett antal medarrangörer.
Tittar man på programmet för Hus7 och Slaktkyrkan så rymmer det en imponerande bredd, där noga utvald musik och en förkärlek för det alternativa är utmärkande. Jag frågar dem om hur idén till konceptet ser ut.
– Grundidén är väl att sätta så mycket kvalitet som möjligt, och att välja sådan musik som vi själva gillar, säger Erik och Julia fortsätter:
– Precis, det är ganska fri vibe på vad man kan sätta här.
På Hus7, den lika intima som råa lokalen som tidigare varit skinnbod, kan du gå på gig som tar upp emot 300 personer. För den som gillar underground-vibe med musik inom elektroniskt, postpunk, goth/darkwave, punk och indie så är ett besök på Hus7 sällan en besvikelse.
Slaktkyrkan, som förvandlats från tarmrenseri till konsertlokal (med start 2018) tar upp till 750 personer, och mellan de båda lokalerna finns uteplatsen Kvarteret som binder ihop husen med flera barer och utomhushäng sommartid. Bland de återkommande klubbarna som huserar på Slaktkyrkan och Hus7 finns exempelvis Klubb DÖD, NeverAgain och Nachthexen.
Slaktkyrkan och Hus7 skiljer sig ju rent storleksmässigt och det blir ju olika band därför, men är inriktningen densamma annars skulle ni säga?
– Ja och nej, säger Erik. Större band och artister får såklart spela på ”kyrkan”. Och det som är populärt just nu är ju generellt inte genremusik som annars spelar på Hus7. Men det som drar mest folk är ju de större och populära banden.
– Sedan älskar jag att Hus7 finns så att vi kan ha gig för 150 personer. Och jag älskar också när vi har gigs som inte är punkgigs på Hus7. Vi hade till exempel ett technoband där och det var fantastiskt, även fast det inte är sådant vi brukar ha där, berättar Julia.
Foto: Lovisa Beck
Ni är ju tre bokare, men hur ser era olika roller ut?
– Sebastian är väl huvudbokare, för att han har jobbat här längst och varit med från start. Sedan bokar vi alla tre, men jag gör all produktion och Erik gör marknadsföring och kommunikation. Sedan gör Sebbe allt annat man måste göra, som ekonomi och sådant. Det är så uppdelningen ser ut, annars ser våra arbetsdagar ungefär likadana ut. Vi hjälps ju åt i och med att vi är så få, förklarar Julia och Erik lägger till:
– Vi har alla platsansvar också, så vi är ju på plats på spelningarna. Så då måste man ha koll på läget och ha övergripande koll.
När ni ska boka på nya akter, hur mycket handlar det om att aktivt ”jaga in” banden kontra att de själva hör av sig till er?
– Man får jaga på rätt bra om det är något väldigt specifikt man vill boka, förklarar Julia. Då får man jaga på och ge offert. Sedan får vi även förfrågningar hela tiden och det är oftast från bokningsbolag. Dom bokar vi oftast om vi tycker att de känns bra och om det finns tid.
Tackar ni ofta nej till band för att de inte platsar in i ert koncept?
– Ja, vi får ungefär 200 mail om dagen känns det som från band som har typ 20 lyssnare som vill spela hos oss. Då tänker man att ”ja vi har inget emot er musik, men jag tror bara inte att ni drar 150 pers”, säger Erik och Julia fortsätter:
– Däremot så hamnar ju många av de banden som support. Så det är ju inte helt omöjligt att få spela här om man mailar oss.
– Nej precis, om det limmar med vad vi har bokat i övrigt. Men det är svårt om exempelvis någon ung rappare hör av sig för vi bokar så försvinnande lite hiphop. Man vill ändå försöka ha någon slags sammanhållen röd tråd i produktionen, säger Erik.
Vi pratar vidare om den där balansen som behövs, mellan de oetablerade mindre akterna och de mer säkra korten som drar folk. Händer det att de medvetet bokar lite för dyra akter som de vet att de inte går med vinst på, för att få in ett stort namn? undrar jag.
– Man måste ju göra satsningar ibland. Sedan kanske det inte går exakt lika bra som man trodde men det finns fortfarande ett mervärde i att få hit en artist, även för biljettköparna som gärna vill se en viss artist, berättar Julia och fortsätter sedan:
– Om vi bokar någon till Sverige för första gången för att testa hur det funkar med den svenska publiken, då kan man inte förvänta sig att det kommer sälja bra. Men man kan börja där. Sedan kan man ta tillbaka samma artist nästa år och då kan det sälja slut, berättar hon.
För den som prenumererar på Slaktkyrkans nyhetsbrev så är det välbekant att det då och då dyker upp diverse erbjudanden och gratisplåtar.
– Om det är så att det inte var jättemånga som köpte biljetter till en viss spelning så vill vi ju självklart få in folk. Det blir roligare för banden och det blir roligare för oss. Och sedan är det ju också en barverksamhet vi driver, säger Erik och understryker därefter vikten av att ha en mailkanal:
– Mail är så jävla bra. Jag låter som världens tönt när jag pratar om mailet. Men det är ju så att om du gör ett facebook-inlägg så får du två likes. Men att skicka ut ett mail till samma mängd människor, och du får en öppningsfrekvens på 25%. Det är unheard of!
Nog är det ett intensivt schema och en tuff dygnsrytm som bokare, med många sena kvällar. Men när jag frågar dem om vad det bästa är med att jobba på Slaktkyrkan och Hus7 så framgår det tydligt att det är två personer med passion för sitt yrke.
– Det bästa är att få träffa banden, när de är nöjda! Och en nöjd publik, även om jag jobbar på ett gig som jag själv inte gillar eller någon genre som jag inte är bevandrad i. Det bästa är när banden säger till oss ”this is a great venue, we love it and we wanna come back”. Det är underbart! säger Julia som får medhåll av Erik som tillägger:
– Absolut att det finns ett stressmoment och det är långa kvällar. Och det här är lokaler som inte är byggda för konsertverksamhet överhuvudtaget så allting är lite sådär att man får be om ursäkt: ”sorry för att logen ser ut som ett bombnedslag”. Men när kvällen är slut och artisterna sen är tårögda för att det har varit så grymt, då förstår man att vi ändå gör någonting bra här.
Om ni får nämna en extra minnesvärd spelning ni haft, vilken blir det då?
– Mitt hjärta smälter ju när banden gillar Gizmo, min hund. Så det var jättefint när Frank Carter & The Rattlesnakes var här och spelade. Det var en sån där turné där de hade specifika krav på raidern, men så kommer de in hit och bara säger: ”en hund”!!! De ville ge honom mat och de ville ta bilder med honom. Det var fint. Det var ett jätteroligt gig också på kvällen, säger han och fortsätter:
– Annars tycker jag när Massgrav spelade på sin release, när folk började hoppa från taket med uppblåsbara ballonger. Det var verkligen som dagisstämning för vuxna. Det var roligt, det var bra lineup och alla banden var skitnöjda. De hade fattat den där grejen också att ”vi gör någonting mer” så de tog in hur många gästartister som helst. Det kändes som en experimentverkstad och som om allting klaffade.
Vad tycker ni generellt om Stockholms musikliv? eller bör man kalla det ”scendöden”? Vad tror ni skulle behövas för att det skulle finnas fler ställen som Slaktkyrkan och Hus7?
– Generellt är Stockholms stad ganska dåliga på att förvalta de scener som finns. Man satsar ganska mycket på att öppna nya ställen, det är bra. Men det görs aldrig riktigt ordentligt och det är sällan långsiktigt. Som Fållan till exempel som existerat i två år och sedan ska det rivas för att hitta en ny lokal. Det känns hela tiden som att det är på språng och det är lite spännande men det är aldrig något som får etablera sig, menar Erik och Julia fyller i:
– Det tar ett tag att cementera att ett ställe existerar och att bygga upp en publik. Sedan är det väl en sanning att det behövs fler mellanscener med Hus 7-kapacitet. Det har ju folk pratat om i flera år. Men det är väl svårt att gå runt på sådana gig som tar en mindre publik utan att ha barverkasamhet kring det.
Med tanke på rivningar och allt som händer i området så lyfter jag frågan om huruvida vi behöver vara oroliga för Slaktkyrkan och Hus7:s framtid. Men det tycks inte vara hotat inom de närmsta åren, får jag veta. Slaktkyrkan har ett långtidskontrakt medan Hus7 förvisso är ett rivningskontrakt, så på lång sikt är det givetvis svårt att veta vad som händer.
– Det ska bli tunnelbanestation precis vid Hus7. Jag upplever det ändå som att dom har försökt snacka med oss, det här som händer här och hur de ska göra för att vi inte ska bli drabbade. I det här fallet känner vi oss inte överkörda. Och det känns som att Atrium Ljungberg som vi hyr av vill ha oss kvar även efter den tänkta renoveringen, säger Erik.
Vad har ni annars för framtidsplaner för Slaktkyrkan och Hus7? Några nya satsningar eller något ni drömmer om att göra?
– Ja det finns många idéer. Vi vill verkligen utveckla potentialen som finns i att vi har flera lokaler så nära varandra. Vi har kört några festivaler där man kan gå emellan båda ställena. Så det är något vi försöker jobba mer med nu för det är så himla uppskattat och det är roligt att göra också, säger Erik.
Att binda sig vid genrer eller ett visst koncept undviker de helst, utan bejakar snarare ett öppet sinne där man inte räds att testa smala grejer utanför det konventionella. Och det stannar inte vid musiken. Även andra kulturevenemang och konstutställningar förekommer, och Erik berättar om en ny grej han har bokat in där film och sci-fi står i fokus. Improvisation med jazz och techno, mycket projektioner och lasrar med inspiration av Bladerunner.
– Det är också en sådan grej där vi vet inte hur det går, men jag tror att ganska få andra ställen skulle vara tillåtande till den grejen. Jag har svårt att se något ställe inne i stan där de säger ”kom hit och rigga tolv timmar innan och sen kör vi”. Så det blir kul att se vad det blir!
– Precis, för vi vet ju hur man gör en regelrätt konsert. Men när det kommer in någon som ser våra lokaler på ett nytt sätt som vi inte har tänkt på tidigare, då blir man inspirerad, menar Julia.
Om ni får rekommendera någon spelning från 2023:s schema som man absolut inte bör missa, vilken blir det?
– Jag tycker att alla ska komma och kolla på L’Eclair den 14 februari på Hus 7. Lite jazz-kraut-rockigt och stökigt. De är från Schweiz, de är sju personer med massa instrument på scen, säger Julia. Jag vill också nämna ett Slaktkyrkan-gig. Souls of Mischief kommer hit den 30 mars med sin 90-tals-old school hip hop, det kommer bli asfett!
Erik skrattar till och nämner att han gjort några ”idiotbokningar och betalat alldeles för mycket flygbiljetter”:
– Vi kommer flyga in Enola Gay från Belfast. Någon sorts noiserock/punkhistoria som spelat svinmycket i UK och blivit superhypade. Jag bara älskar dem och har bara inte haft möjlighet att åka och se dem så jag tog chansen att boka ett band jag gillar. Det kommer bli grymt tror jag!
Till sist, något annat ni vill lyfta eller tillägga?
– Prenumerera på våra mail. Där kommer alltid diverse gratisgrejer och erbjudanden så håll koll på det. Annars generellt, gå på gig! säger Erik och Julia fyller i med slutorden:
– Och jag tycker också att man ska normalisera att gå själv på gig!
Vår intervjustund är över, vi bryter upp, jag och min kollega går ut i kylan igen med vetskapen om att vi kommer tillbaka igen inom ett par dagar för ännu en konsert. Och jag kan bara instämma, fortsätt gå på gig. Fortsätt stötta de lokala scenerna.
Se aktuellt program för Slaktkyrkan & Hus 7 här
