Det var mycket folk i rörelse i centrala Göteborg i lördags kväll och väldigt många delade på utrymmet på utsålda Pustervik. Det var trångt, varmt och finbesök från Stockholm i form av Les Big Byrd. Men först ut på scen var Toad Venom.
Jag såg Toad Venom första gången i samband med att Division of Laura Lee 20-årsfirade legendariska plattan Black City på Pustervik för ungefär ett år sedan. Därefter har Toad Venom släppt det fina debutalbumet EAT! och spelat live en hel del. Jag tror att detta var femte gången jag såg dem på knappt ett år.
De sex musikerna gick på scen i blått sken klockan åtta och inledde med ”Swirling Hands”. Det lät bra från början och den stora Pustervikspubliken tog emot bandet på bästa sätt. Konserten kretsade kring debutalbumet och vi bjöds bland annat på grymma ”Grip of a Vice”. I slutet gästade Cornelia Adamson (Virginia And the Flood) och sjöng ”Three Hearts” och allt avslutades med ”Alla är likadana” i vackert grönrosa sken efter ungefär 45 minuter. Det är bara att konstatera att Toad Venom går från klarhet till klarhet.
Jag såg Les Big Byrd första gången som supportakt till The Brian Jonestown Massacre på Pustervik 2014. Jag minns inte om de hade hunnit släppa det utmärkta debutalbumet They Worshipped Cats då, men de hade i alla fall släppt flera av låtarna på singlar. Senast jag såg dem gjorde de en grym spelning i klassiska Effenar i Holland under festivalen Fuzz Club Eindhoven i augusti 2019 och jag menar att det är ett av landets bästa liveband. De släppte tredje albumet Eternal Light Brigade så sent som i november i fjol.
Strax efter klockan nio gick kvartetten på scen och trumsetet stod till höger på scenen. De inledde med ”Katamaran” och Pustervik gungade igång till den instrumentala låten. Det fortsatte med ”Eyes Like Dead Stars” innan det nya albumet tillfälligt lämnades till förmån för ”A Little More Numb”. Vi bjöds på en bra mix av gammalt och nytt med höjdpunkter som ”I Used to Be Lost But Now I’m Just Gone”, ”Tinnitus Ætérnum” och ”Feels Like Wasting My Life Is Taking Forever”. Jag älskar de långa instrumentalpartierna, det tunga malandet och det monotona. Les Big Byrd är verkligen mästare på det.
I slutet fick vi höra ”I Fucked Up I Was a Child” och jag började plötsligt uppleva konserten som någon form av mindre arenaspelning, på gott och ont. Det fortsatte med ”Two Man Gang” där arrangemanget verkade vara inriktat på allsång vilket det verkligen blev och allt avslutades med härliga ”Back to Bagarmossen”. Publiken jublade medan bandet lämnade scenen och det tog inte lång tid innan musikerna kom tillbaka och inledde The Brian Jonestown Massacre-covern ”Vad hände med dem?” som Joakim Åhlund även sjunger på albumet Revelation (2014). Om jag minns rätt sjöng han den med Brian Jonestown Massacre den där konsertkvällen på Pustervik 2014. Allt avslutades med ”Vi borde prata men det är för sent” strax efter halv elva och jag kunde summera ännu en härlig konsertkväll.
