”Det är inte varje dag man är ute på en torsdag” utbrister Unshapeds sångare Jakob Larsson.
Det är visserligen inte varje dag det ens är torsdag men just den här torsdagen står två lokala indieband på scenen på Medley i Malmö. Bägge två med den lilla egenheten att de bägge två börjar på bokstaven U. Unshaped och Utflykten.
Med skramliga indiegitarrer, romantiska melodier och ett eggande driv placerar Jakobs croonerlika stämma Unshaped i samma land som Weeping Willows, Echo & the Bunnymen och kanske framförallt The Smiths. Även om Jakobs flackande uppsyn och fåordiga mellansnack får honom att framstå som en aning mer sympatisk än Morrissey. Bandet har hållit ihop sedan tolvårsåldern och förutom Jakob på sång och stundtals gitarr består Unshaped av gitarristerna Gustaf Bonde (Phrase Makers, Charles Unger Experience, Julupplevelsén) och Patrik Andersson (ibland även på synth), basisten Fredrik Blomqvist samt trummisen Robin Ekqvist.
Mitt i alltihopa vävs det in en rad influenser från alla möjliga och omöjliga håll. Handklappslockande struttig shuffle i ”Free heart”. Skadoftande baktaktsgitarrer i ”Grace”. Marschvirvlar och visrocktradition i den vemodigt berättande ”Make it gold” som samtidigt för tankarna till Eggstone. Mest sticker högstadiedängan ”Chain” ut med sin bluesrockiga ljudbild, utan att på något vis lämna den nittiotalistiska identiteten. Allra starkast blir det dock i den avslutande garagerökaren ”Vape” där Robbie Williams melankoliska melodispråk förenas med powerpopens intensiva energi.
När Utflykten kliver på scenen börjar adrenalinet pumpa runt häftigt i blodet på mig. Deras knastiga skrammelpop är omöjlig att värja sig emot. Som den felande länken mellan Golvad Grävling, Västerbron och Björns Vänner.Knastigast av alla är gitarristen Clara Moodysson (White Spine Shore) som börjar djupt invirad i en tjock halsduk, slutar i ett rasande gitarrsolo uppklättrad på monitorhögtalaren och däremellan smäller strängar och brister ut i vansinniga vrål. Sångaren och gitarristen Johan Nilsson (Söder om Söder) gapar fram de otvungna vardagsbetraktelserna och basisten Arvid Andersson (Vardan, Söder om Söder) slår lika intensivt på sina strängar som Jesper Pettersson (Jerka, Gula Blend) bankar på trummorna. Kvällen till ära förstärks de av syntharen Filip Liedholm som producerat det mesta Utflykten spelat in.
”Nu kommer en låt om fotboll!” säger Johan om ”Joga Bonito” varpå Clara skrålar ut ett rungande ”JA!!!”. Johan behöver stämma gitarren och under tiden vägrar Clara hålla ett mellansnack. Dålig stand-up kallar hon det och vägrar att dra skämt om både Wilmer X och Ulf Dageby. Istället tillägnar de ”Cykelvägen” åt Tommy Nilsson. Intensiteten höjs ytterligare i uruppförandet av den gårdagsfärska singeln ”Allt ljus på dig”. ”Nu har ni chansen att greppa tag om nån ni tycker om” säger Johan och låter ”Trafikljusen” dra ner tempot en aning innan de direkt exploderar till hundra procent i det frenetiska punklarmet i ”100%”. Det är galet och stökigt och ettrigt, om än alltid med klara melodier. Ända fram tills den storslagna powerballaden ”Skyll inte på mig” avslutar ordinarie set. Den hängivna skaran längst fram med bandets gamla trummis Sofie Ward (Headlines, NWN, Flairsongs) i spetsen tänder lyset på sina mobiltelefoner och låter dem föras fram och tillbaka i luften som om det vore cigarettändare. Grandiost!
Det är inte varje dag det är torsdag. Och måhända är det inte alla som passar på att gå ut när det väl inträffar. Men den trogna skara som hittat till Medley en kväll som den här är i allra högsta grad en hängiven sådan. Uppenbarligen är det så det uppenbarar sig när underhållningen utförs av underfundiga undergroundband på U. Underbart!
