Lee Fields: ”När jag själv ser filmen blir jag tårögd”

Press

Om ungefär en månad kommer soulstjärnan Lee Fields till Sverige för två spelningar. HYMN fick ett samtal med artisten, som också är aktuell som huvudperson i dokumentären Faithful Man.

– Så länge jag klarar av att uppträda, kommer jag att sträva efter att göra det allra yttersta av vad jag förmår och kan, vid varje tillfälle som jag står på scen.

Det är en energisk Lee Fields som HYMN pratar med över zoom, och som dykt upp på laptopskärmen från en solig förmiddag i Plainfield, New Jersey. Vårt samtal har kommit in på de högoktanigt explosiva liveframträdandena, för vad gäller scennärvaro är den 73-åriga Fields ofta jämförd med James Brown.

– Där och då strävar jag, fullt ut, efter att kunna bli till den allra bästa som jag över huvud taget förmår, i just detta ögonblick, berättar Lee Fields.

”Där och då strävar jag, fullt ut, efter att kunna bli till den allra bästa som jag över huvud taget förmår”

Det blir ett samtal där artisten visar på en afro-amerikansk funkstjärnas hela robusta kaxighet – men bara till del, för som person visar sig Lee Fields mest av allt vara ödmjuk, livligt engagerad och världsvan. Senaste albumet är nyligen utkomna Sentimental Fool, en titel som är dubbeltydig. Mer än titelspårets tillbakablickande kärleksdrama pekar albumtiteln även på att en och annan skulle kunna se det som lönlöst att hålla sig kvar vid en musikgenre som hade sin höjdpunkt i ett ickedigitalt 60- och 70-tal.

I de globala kretsar som hyllar klassisk funk och soul – vilket även inbegriper en stadigt ökande ung publik – är Lee Fields en superstjärna. Som artist jämförs Fields med just James Brown, men musikaliskt finns nästan starkare närhet till Sam Cookes ballader och den slamrigare varianten av klassisk Motownsoul. Skivan är inspelad med analog inspelningsutrustning i en studio i Kalifornien. Sentimental Fool är ett verk som visar Lee Fields förmåga att röra sig mellan tung klassisk funk och ballader av en så känslomässigt intensiv karaktär att de spräcker glas. Lee Fields med band spelar live i studio. Ljudbilden på skiva är klassiskt analog, inspelningsmässigt varm och närvarande.

– Jag tackar min producent för detta, berättar Lee Fields. Han är fenomenal, och jag är verkligen nöjd med det färdiga resultatet. Vi hade alla en fantastisk, en makalös tid i studion.

Producenten Gabriel Roth är även känd för att ha arbetat tillsammans med en annan ikon inom samtida funk och soul.

– Jag blev bjuden till en av hennes spelningar i New York, men någonting kom emellan. Så jag träffade henne aldrig tyvärr, även fast några i mitt band var med och spelade på hennes USA-turné.

Foto: Rosie Cohe

Det är Amy Winehouse som Lee Fields grämer sig över att han aldrig tog tillfället att se uppträda live. Även innan turnéspelningen i New York hade musikproducenten och medlemmar i bandet spelat tillsammans med Winehouse, i en mindre studio i Brooklyn, New York – och spelat in ”Rehab”, ”You Know I’m No Good” och en del av de andra låtarna på Back To Black.

Lee Fields jämför med van Gogh – ”vad heter han nu, som skar av sig örat?” – i betydelsen att det inte är sällan som en djupt begåvad talang bär på ett ohanterligt lidande.

– Den gåva som hon gav till världen kommer att finnas kvar för alltid, säger Fields om Amy Winehouse. Hon hade en gåva som var större än vad som går att beskriva. Jag älskar henne djupt.

Som ung musiker i New York, under sent sextiotal och tidigt sjuttiotal, spelade Lee Fields med många namn som numera lyser klart i funk- och soulhimlen. Efter att en begynnande karriär ebbat ut blev Fields förvånad när han plötsligt blev kontaktad på nytt på nittiotalet, och blev under åren som följde – tillsammans med relativt nyligen bortgångna vännerna Charles Bradley och Sharon Jones – ett namn inom den gryende musikscen som spelade in nygjord men klassisk funk och soul. Denna häpnadsväckande berättelse är skildrad i nyutkomna dokumentären Faithful Man – som förhoppningsvis kommer att visas i Sverige på ett eller annat sätt under 2023.

– Jag känner mig djupt tacksam för det hårda arbete som dokumentärfilmarna la ner under de år som de gjorde filmen om mig, säger Lee Fields. När jag själv ser filmen blir jag tårögd, när jag tänker på min mor och min far, och alla fina minnen från min uppväxt i södern. Det var fantastiskt att växa upp där. Naturligtvis är alla minnen inte så trevliga, men de fina upplevelserna likväl som de dåliga har alla format mig och mitt liv, och gjort mig till den som jag är idag.

Med tanke på den inkännande kunskap om lycklig och olycklig kärlek som förmedlas i Lee Fields låtar – i vissa ögonblick även förenat med politiskt raseri – blir jag nyfiken på artistens förhållande till poesi och litteratur. Och även på parallellen till den popmusikens magi där relativt enkla strofer kan upphöjas till tidlöshet.

– Jag gillar Shakespeare, berättar Fields lyriskt. Jag ser honom som den mest klartänkta språkliga förmedlaren genom tiderna. Hans vokabulär var så fullständigt, och hans verk är lika intensiva idag, lika levande, som när de först presenterades för världen. Och jag tror att musik har samma förmåga att överskrida epoker – som den av Bach, Beethoven, Tjajkovskij. Eller Rembrandt och Picasso, inom målarkonsten, alla de stora konstnärerna. Att vi känner av stor konst när vi erfar den, det är vad som är så underbart med världen som vi lever i.

”När vi kommer ut och spelar, bandet och jag, så är vårt uppsåt att vara så ärliga som möjligt, så äkta som möjligt i vårt uttryck”

Pågående turné är första besöket i Europa sedan innan pandemin.

– Så jag är mycket exalterad, säger Fields, eftersom jag fått så många vänner i Europa genom åren, som jag verkligen älskar, som familjemedlemmar.

Och det är här som vi kommer in på det spektakulära scenframträdandet.

– När vi kommer ut och spelar, bandet och jag, så är vårt uppsåt att vara så ärliga som möjligt, så äkta som möjligt i vårt uttryck, säger Fields. Vi går inte ut på scen och låtsas. Så det är därför som jag försöker sjunga sånger som gläder folk, som får dem att se ljust på tillvaron. För det är min övertygelse att vi kommer att ta oss igenom de svårigheter som vi har framför oss.

Den 25 februari står Lee Fields med band på scen på Pustervik i Göteborg, och dagen efter på Fasching i Stockholm.

– It’s gonna be all right”, säger Fields och rundar av med eftertryck.

Press