Sista helgen före lön i januari brukar inte vara en helg då människor vallfärdar till barer och restauranger, men när jag kom till Stigbergstorget i Göteborg i fredags kväll blev jag verkligen överraskad. Det var massor av folk i rörelse och proppfullt på flera restauranger. När jag gick in på Oceanen vid niotiden, inför kvällens konserter, var det ett härligt sorl i lokalen. Det gjorde mig glad att så många människor hittat dit för Oceanen är inte känt för att arrangera hardcorekvällar som denna.
Ibland är det lurigt med bandnamn. Särskilt när man, som jag, börjar bli äldre. Skrot stod på programmet och jag tänkte omgående på ett band från Helsingborg som jag lyssnade på under 1980-talet. Jag hade ingen aning om att de fortfarande spelade, och vet det faktiskt fortfarande inte, för Skrot som spelade på Oceanen är ett band från Göteborg som spelar kängpunk. Trion gick på scen strax efter nio och bullrade igång med ”No Hope” från fjolårets album This System Has No Heart. Tyvärr pajade gitarren nästan omgående, men det kom in en ny ganska snabbt och därefter funkade det bättre. Höjdpunkten var ”Alive in a Void” som skakade om hela Stigbergstorget ordentligt.
Kvällens konserter var oerhört intensiva och i den varma lokalen funderade man inte så mycket på att det var januarimörker och nära noll grader utanför. Det som är en av de bästa grejerna med hardcore är när det är korta set och det var det genomgående. Drygt 20 minuter och full fart hela tiden. Då tappar det inte intensitet och jag lämnar ofta den typen av spelningar med en känsla av att jag vill höra mer, men en annan gång.
Även Slan var en ny live-bekantskap för min del. I Facebook-eventet gick det att läsa att ”motsatsen till gubbar med hybris är ett gäng slan från stan som spelar snabb hardcorepunk”. De släppte debut-EP:n Skiter i allt i december 2022 och den har jag lyssnat på en del. Vid tiotiden gick kvartetten på scen och inledde med låten ”Slan” i ett rasande tempo. Den följdes upp med ”Skiter i allt” och sedan fortsatte det på inslagen väg. Trots att det var ett kort problem med bastrumman tappade inte konserten tempo och allt avslutades med ”Ingen väg ut”.
Det tog ganska lång tid innan jag såg Spøgelse live första gången, men efter det har jag sprungit på dem flera gånger och det är jag tacksam för. Detta var den tredje konserten för min del med den mycket intressanta hardcore-kvartetten på drygt en månad! Kvartetten gick på scen i rött sken vid elvatiden och en stund senare skrek rundgången igång konserten. Vi bjöds på en intensiv stund med låtar som ”Burn, Speed, Death”, ”Destrøyer” och ”Kill the Scum” och publiken älskade det. Spøgelse har på ganska kort tid vunnit en trogen publik och det är verkligen välförtjänt. Allt avslutades med ”Westcoast Hardcore” och Felicias ord att de inte spelar några extranummer, punkt slut.
Om man gillar punk och hardcore är det svårt att inleda en januarihelg i Göteborg bättre än så här. Jag lämnade Oceanen och Stigbergstorget vid halv tolv och promenerade ut i den vackra Göteborgsnatten.
