Jag läste orden hastigt, stelnade till och läste dem en gång till. Det stod RIP Jeff Beck. Men han var ju en av de odödliga, en som följt med nästan i hela mitt musikliv. Jag läste orden igen och startade snabbt denna låt med en tår i ögat och med en minnesbild från när jag hörde låten första gången i mitt barndomsrum för kanske 35 år sedan.
Jag visste inte vem Jeff Beck var första gången jag hörde honom. Någonstans i de yngre tonåren fick jag en samlingsplatta med The Yardbirds. Jag älskade musik från 1960-talet i min barn- och ungdom och den musiken har sedan, på olika sätt, följt med mig hela livet. Eric Clapton spelade sologitarr på debutalbumet Five Live Yardbirds (1964) och på genombrottssingeln ”For Your Love” (1965), men ersattes därefter av Jeff Beck under våren och Beck spelade på uppföljaren ”Heart Full of Soul” som är en av de finaste låtar jag vet från mitten av 1960-talet. Lyssna på soundet på den gitarren anno 1965! Singeln släpptes i juni, tre månader efter ”For Your Love”, och nådde andraplatsen på singellistan hemma i England. Det var den högst placerade singel The Yardbirds släppte.
När jag gick i gymnasiet lyssnade jag mycket på Jeff Becks första soloplattor och har alltid fallit tillbaka till hans musik över tiden. Jag hade förmånen att se honom live två gånger, men det är länge sedan, och jag är extra tacksam för de stunderna just ikväll när jag hittade detta liveklipp med denna fantastiska låt som jag minns att han spelade på ett sätt som nog bara han kunde. Tack för allt, Jeff Beck!
