Med färska fullängdaren No Thank You i bagaget och ett bejublat framträdande på Way Out West i somras är det ingen överraskning att det är många som samlats för att se Little Simz en lördagskväll på Slaktkyrkan i Stockholm.
Artisten från norra Londons förorter fick sitt stora genombrott med förra årets Mercury Prize-belönade Sometimes I Might Be Introvert.
När Simbiatu Ajikawo, som är henens riktiga namn, kliver ut på scenen till tonerna av Smokey Robinsons ”The Agony and the Ecstasy” har det gått nästan två år sedan den pandemiuppskjutna konserten först annonserades.
Första delen känns något avskalad och stel innan det tar fart på riktigt med låtar som ”Offence”, ”Rollin Stone” och ”Selfish”.
När det låter som bäst är det som att beskåda en nutida Blaxploitation-film med Simz som den givna hjältinnan med Isaac Hayes ande ständigt närvarande. Även om det är svårt att inte finna referenser från förr sätter hon en helt egen prägel som gör att det ändå känns genuint och eget.
En exkursion ut i publikhavet gjuter liv i den tyvärr för kvällen alltför loja Stockholmspubliken. Det känns befriande med en artist som slutat noja kring covid-risker och istället koncentrerar på att skapa positiv energi i ögonblicket.
Det är 10 grader kallt i Stockholm men för en stund känns det mer som att vi befinner oss på ett varmt och gästvänligt block party någonstans bland Islingtons bakgator. Kvällens höjdpunkter kommer under avskalade och intima ”How Did You Get Here” och Afrika-inspirerade ”Fear No Man” där Simz visar att hennes repertoar innehåller så mycket mer än beats och rim.
De mer upptempo-numren som avslutande ”Venom” låter lite för generiska för att engagera eller sticka ut i konkurrensen av samtida artister i genren. Här saknas helt låtar från nya skivan och det är synd för det hade kunnat lyfta kvällen en nivå till. Men det som framför allt saknas är ett riktigt band. Simz har allt som krävs att fronta en väloljad orkester som kan ge liv och dynamik till låtarna. Låt oss hoppas att det inte dröjer länge innan vi bjuds på den upplevelsen.
Tills dess kan vi glädja oss åt att den svenska publiken har sett början på en fin relation till en av de kommande årens riktiga storheter.
