Förra veckan släppte Kevin Gelsi sitt debutalbum under soloprojektet Fiolpojken och om du är en supporter av svenska indieband i stil med Smicker, Kibbo Kift och Riga Tiger så är detta rakt upp i din gränd.
Att Kevin är medlem i det sistnämnda bandet är såklart ingen tillfällighet och det är också ur den trygga Riga Tiger-världen som den här skivan är tillverkad. Den utmärkte Linnéa Ljungblad har delproducerat och mixat, Anton Graffman bidrar med några gitarrer och andra bandkollegor har lagt både kör och pianoslingor. Lägg till en drös personer till från Göteborgs musikliv så har ni en bra uppställning och därmed också ett otroligt välgjort och omsorgsfullt slutresultat.
Trots hjälpen så är detta dock Kevins verk och det är tydligt sprunget ur hans eget huvud. Första känslan är att detta är skivan som han alltid velat göra även om det första skelettet sattes efter några folköl i Linné hösten 2018. Att just ”Mållinjen” som inleder skivan är den första låt som lektes fram känns inte heller som en tillfällighet. Låten blev ett ledmotiv men den är också en vägvisare för lyssnaren för om du tar dig igenom den låten med ett positivt sinne så har du nio vackra bitar att vandra vidare i.
Som alltid med den här typen av svensk indie så är det en skör balans mellan banalitet och genialitet och även om en del rim, referenser och liknelser landar i det förstnämnda så lyckas det nästan alltid slå över i det sistnämnda. Alla ingredienser finns annars där i en blandning av medelsvåra ord, popkultur, geografiska angivelser, fotbollsreferenser och random samplingar till tonerna av progg-gung, indie-gitarrer och smäktande piano.
Vissa spår som ”Oddset” och ”Fåfängan” står ut som riktigt starka bitar och utöver det är det en hög nivå på allting. Det är en skiva jag gärna inte stänger av och det är en skiva som jag gärna stannar med, från start till mål. Det avslutande eposet ”Det är sent” får mig att drömma om Hagaliden och jag ska inte förneka att den som får mig att känna så kommer för alltid vara min vän.
År 2022 har vi haft en uppsjö av nya och halvgamla band som gör indie på svenska och det är till viss del helt fantastiskt men det kommer också med väldigt skiftande kvalité. Fiolpojken höjer dock sig över bruset och levererar ett album som man verkligen vill lyssna på. Att Kevin Gelsi vågar ta det här steget ut på solokvisten förtjänar all respekt som vi kan uppbringa och vi kan bara hoppas att han fortsätter på den vägen. Det är kanske också ännu ett exempel på att Göteborgscenen lever vidare med devisen att osjälviskt hjälpa varandra framåt i olika projekt. Det är den devisen som vi byggt vår kyrka på och det är den kullen som den övriga musikbranschen kan skjuta oss på.
[Fiolpojken, 9 december]car insurance near me
insurance
westland insurance
