I mars 2022 spelade Porridge Radio på Loppen i Köpenhamn och tanken var att jag för första gången på evigheter (läs: sen pandemins start) skulle ta mig över sundet för konsert. Ironiskt nog grusades planerna av… ja just det, corona. Nio månader senare är Brightonbandet fortfarande på turné. Och den sista spelningen äger rum i Köpenhamn.
Nio månader är som bekant ganska lång tid. Årstiderna hinner skifta ett par gånger, barn hinner bli till och födas – och i Porridge Radios fall: ett nytt album har hunnit se dagens ljus. Senaste skivan har väl kanske inte nått riktigt samma tokhajp som föregångaren, men ändå fått ett stabilt mottagande. I mitt tycke har Waterslide, Diving Board, Ladder to the Sky, som kom i våras, vuxit och jag håller singeln “Back To The Radio” som en av årets bästa indierocklåtar. Med ett steg närmre indierocken och ett steg bort från den postpunkiga aura som karaktäriserade Every Bad gör alltså bandet comeback i Köpenhamn, och den här gången lägger turligt nog inget virus krokben för mig. Det är dessutom Lille Vega som föräras finbesök av frontfiguren, grundaren och konstnären Dana Margolin med band – kul, eftersom det är en av mina favoriter vad det gäller konsertlokaler i den danska huvudstaden.
Det är en uppenbart trött kvartett som stiger på scen till tonerna av Europes “The Final Countdown” (fyndigt val, sista showen som det ju är). En så pass lång turné sätter sina naturliga spår men tröttman står inte i vägen för Danas energiska karisma. På ett ryckigt, nästan robotliknande sätt rör hon sig i takt till musiken, som ju är väldigt dynamisk. Det leder till spastiska gungningar såväl som studbollshopp som om hon vore en gymnast.
“Thank You For Making Me Happy” sjunger hon om och om igen i öppningslåten “Born Confused” som dagen till ära fått heta något så danskt som “Bjørn Confused” och jag tänker: “Det är vi som ska tacka” samtidigt som den väldigt åldersblandade publiken runt omkring mig vrålar av förtjusning. Setlisten blandar och ger, låtar från de två senaste skivorna varvas, det är fullt ös som gäller men som allra bäst låter det faktiskt när Danas sångkapacitet kommer fram i de lugnare spåren.
2021 släppte Porridge Radio en cover på Wolf Parades “You Are a Runner and I Am My Fathers Son” och när jag nu ser bandet live, på samma plats som jag såg kanadensarna för ett gäng år sen, tänker jag att det är en alldeles självklar cover. Porridge Radio har nämligen kvaliteter live som på många sätt påminner mig om just Wolf Parade. Låtarnas explosiva arrangemang, den nonchalanta, ofta upprepande sångstilen, de underfundiga synthslingorna och körerna. Och så vidare. Tyvärr får vi varken höra denna låt eller b-sidan “New Slang” (The Shins) spelas denna kväll. Men det är som sagt ändå väldigt tydligt vilken era som färgat Porridge Radio.
En vän till mig konstaterade nyligen att 2022 är året då indierocken gjort revival. I min lilla bubbla har väl kanske alltid indierocken varit störst men om det stämmer som han säger så är helt klart Porridge Radio en av de första akterna jag skulle vilja utse som främsta arvtagare. Nu önskar jag dem dock lugn och ro ett tag. Det är dags ladda batterierna, det har de verkligen gjort sig förtjänta av.
