På tisdag hade Peps Persson fyllt 76 år. En av de som kanske bäst förvaltar arvet efter honom är den Bara-baserade bluessångaren Georg Meggs. En kväll som den här slår han på stort och firar fredag på Medley i Malmö med såväl släppefest som minnesceremoni för mannen som uppfann det skånska rockspråket.
Sångaren och munspelaren Georg Meggs, som till vardags går under namnet Anders Hansson, backas upp av ett gäng musiker ur Skånes absoluta bluesgrädda. Gitarristerna Vincent Daly (Wang Dang Doodle Orchestra, The Consolation, Nicklas Sahl) och Sven Kaa Hedberg (Jan-Eric ”Fjellis” Fjellström, Lester Jackman, Taxfree Blues, Mässingshornets bluesjam), basisten Bruno Oberdoerfer (Wang Dang Doodle Orchestra, Magic Jove) och trummisen Per ”Puka” Lindberg (Kamouflage, Pär Engkvist). Förstärkta av trombonisten Göran Abelli (Helt Off, Apolonia, Sofia Thelin, Faela!) och klaviaturisten Lars Nilsson (Mud Kings) på flinka pianon och brusande elorglar framträder en påtaglig soulådra i den bluesbaserade rocken.
Första akt är släppefest för Georg Meggs sjunde skiva Mätt hund på en sten. För varje år som gått har han mer och mer lämnat den renodlade bluesen för att istället landa i en slags visrocktradition, om än med bluesen ständigt närvarande i bakgrunden. Titelspåret ”Mätt hund på en sten” och ”Spader knekt” är båda countrydoftande ballader medan den soliga soulstänkaren ”Likvagnens kolsvarta hästar” doftar Mats Möller. Och med jämna mellanrum plockar Sven fram en akustisk gitarr. Allra starkast blir det i det tunga suggestiva mörkret i exempelvis ”Temperaturlöst liv”, Georg Meggs motsvarighet till Peps Blodsbands ”Onådens år”. För att inte tala om det exklusiva singelspåret ”Europa brinner igen”. En ångestdrypande domedagsballad som när Georg fullkomligt vrålar ut sin vrede över vad Vladimir Putin ställt till med i Ukraina bokstavligen får skinnet att knottra sig längs mina armar.
Ändå har Mätt hund på en sten marknadsförts som Georg Meggs gladaste album någonsin. Och visst, bland likgiltighet, dödsångest och grubblerier över livets lott tittar solen ändå fram. Som att han hittat lugn och perspektiv i medelålderns kranka blekhet. Även om depressionerna är färre är han fortfarande den sorgsnaste figuren i leken. Men han ser det vackra i när två människor sover i samma rum. Han är nöjd med att vara en mätt hund på en sten. Det både bubblar och kokar i bluesbagatellen ”Bubblar och kokar” medan skilsmässoballaden ”Dags att gråta igen” är förklädd till sprallig cajunblues. Och i avslutande ”Se på mig” plockar Georg fram en trumpet medan Lars orgelslinga mer än lovligt flirtar med ”Oh Carol” av Neil Sedaka. Fiesta!
Georg berättar också att Mätt hund på en sten mer än någonsin är en hyllning till Peps Persson. ”Spader knekt” är inspirerad av en intervju Lennart Persson gjorde i Sydsvenskan 1992 och de gamla Peps-musikerna Roffe Alm och Lars ”Linkan” Lindkvist dyker upp på skivan med dragspel respektive fiol. Tydligast är dock den vemodiga begravningssången ”Blues för Pelle P” som inleder andra set. En lika luftig som tungt suggestiv sorgesång där Pers dova pukslag med klubbor och Svens vinande slidegitarr bidrar till den ödesmättade stämningen.
Den andäktiga minnesceremonin går över i en uppsluppen hyllningsfest. Sven och Vincent stämmer upp i en hejdundrande gitarrduell i ”Då måste detta va blues”. Georg plockar åter fram trumpeten i ”Främmande”. ”Djupt i mitt trötta hjärta” tillägnas alla de modiga kvinnor som sätter sig upp mot ayatollorna i Iran. ”Blues i bly” görs med ett blytungt släpigt häng som återigen ger mig gåshud när intensiteten ökar. Rena bluesekvilibrister! Därför är det kul att se hur de kämpar med den bakvända baktakten i reggaelåtar som ”Identitet”, ”Upp eller ner” och ”Styr den opp” och samtidigt lyckas uppbåda ett varmt Rotpuls-doftande gung.
En hejdundrande hyllningsceremoni där de många oväntade låtvalen ger personlighet åt de originaltrogna tolkningarna. Lite pliktskyldigt avslutar de dock med den publikfriande ”Falsk matematik” men även den mest obskyra hipstern i mig smälter när ljudteknikern Magnus Könberg Larsson (Nepal Death) experimenterar vilt med sångdelayet i ”Aldrig meeer!”-partiet i ”Hyreskassern”.
På tisdag ska jag fira Peps Perssons sjuttiosjätte födelsedag med att smälla på Mätt hund på en sten på högsta volym. Sen är det bara att invänta Peps traditionsenliga mellandagsspelning på KB. Även om det på grund av dödsfall får bli med Sikta mot stjärnorna-upplagan Jörgen ”Huggis” Huckfeldt och hans band Balthazaar.
