2014 genomförde Victor Lundmark ett bandporträttprojekt för The Line of Best Fit för att lära sig sin något krångliga analoga kamera. Under hösten och vintern 2022 har han jobbat på en uppföljare – den här gången för HYMN.
Med en tvåögd spegelreflexkamera kan man slå världen med häpnad. Först måste man bara fatta hur den fungerar. Kameran, alltså.
Har ni sett South Park-avsnittet där Butters får en smärre chock då han inser att han hela livet gått på toaletten åt fel håll? När det sjunker in att den porslinsupphöjning han använt som ett bord, där man under toabesöket kan placera sin serietidning och sin chokladmjölk, för alla andra människor tjänstgjort som ryggstöd? Lite så var mitt tvåögd spegelreflexkameraår 2013.
2014 bestämde jag mig för att göra något åt saken. Jag skulle lära mig kameran genom att föreviga artister. Resultatet blev ett analogt porträttprojekt publicerat på The Line of Best Fit och första bilden jag tog föreställde en 17-årig Yung Lean.
För några år sedan fick konstnären och elitfotbollsspelaren Jacob Ortmark mig att börja jobba mer aktivt med den analoga kameran igen och sensommaren 2022 bestämde jag mig för att försöka skapa en uppföljare till Best Fit-projektet från 2014. Tanken om porträttprojekt som kameraskola har funnits kvar. Den här gången har jag velat utforska hur det är att jobba med färgfilm och blixt.
Resultatet ser ni här nedanför. Tolv band och artister som under andra halvan av året ställt upp på min stundtals ganska diffusa beskrivning av vad jag håller på med. Vissa har varit enkla. Andra har varit krångliga. Men ingen har varit så skön som Riley Downing.
Vår fotosession utspelade sig delvis inne på Debasers herrtoalett i Stockholm. När jag ursäktade mig för att jag tvingat med honom till en aningen sunkig miljö konstaterade americana-konungen bara att: ”Alltså, jag har ju jobbat på bensinmack hemma i USA”. När vi stod där i den ingrodda kisslukten och jag ursäktade mig ytterligare lite till fortsatte den gode Riley bara att rabbla sitt CV. ”Alltså, jag har ju jobbat som rörmokare också.”
Allt för konsten. Inget äcklar Riley Downing.
Till sist: Den här typen av inlägg kräver att nördarna får sitt. Bilderna är tagna med en kamera av märke och modell Seagull 4A-109. I kameran har det suttit 120-film från Kodak (Portra 400) och i en majoritet av fallen har jag fotat med blixt.
Om någon vill se fler bilder hänvisar jag till mitt Instagram-konto.
Porridge Radio, Storbritannien
Del Water Gap, USA
Delar av Deafheaven, USA
Beverly Kills, Sverige
Popsicle, Sverige
The Hidden Cameras, Kanada
Sleep Party People, Danmark
Riley Downing, USA
PUP, Kanada
Splitscreen, Danmark
Villagers, Irland
Taken by Trees, Sverige
