En av de bästa skivorna på svenska släpptes 1982. Den fyller alltså 40 år. För två år sedan, mitt under den chilenska sommaren 2020 dök den lika plötsligt som oväntat upp i en skivback i Santiago. Som en svalkande svensk sommarvind. Då skrev jag ner en not i min blogg som ständigt gör sig påmind.
Sommaren i Santiago de Chile är het, utan vind, utan moln, nästan utan skugga. I de centrala delarna runt Plaza Baquedano (av många nu omdöpt till Plaza Dignidad) är luften extra tung. Gräsmattorna är brunslitna och tårgasen vill inte riktigt försvinna. Området har blivit Zona Cero efter månader av konfrontationer.
Varje dag har tusentals, ibland över miljonen, människor manifesterat sedan mitten av oktober. Mitt i Zona Cero söker jag skugga i en butik på Av Seminario. I en av skivbackarna hittar jag Adolphson & Falks pionjäralbum Med rymden i blodet (från 1982). Först lite omtumlande, som att helt oväntat träffa en gammal vän. Men framförallt svalkande.
Det räcker med att fingra på omslaget som ger en lätt bris från en svensk sommardag. Här och nu känns det underbart. Ljusblå himmel, enstaka tunna moln och en lätt vind. Kanske 23 grader varmt och på väg till bryggan där stranden tar slut. Med någon låt av Adolphson & Falk som soundtrack. Det kan vara “Krafter vi aldrig känner” eller “Hav”. För att på väg tillbaka till centrum byta till en “Bärande våg” eller “Stockholmsserenad”.
Med nya krafter tar jag med skivan på en runda till mina vänner i skivaffärerna runt Avenida Suecia, lite längre upp i Providencia. Sverigekvarteren har länge varit en plats att handla skivor, här låg bland annat den legendariska butiken Circus på åttiotalet. Jag berättar om det oväntade mötet med pionjärerna från min gamla hemstad Stockholm och ber dem lyssna.
Nicolás Dzazopulos på butiken 12 Pulgadas gillar introt till “Mr Jones maskin” och refererar direkt till samtida “Vienna” med Ultravox. Han har precis fått in ett exemplar av den chilenska elektroartisten José Ignacio Valdes från samma tidsperiod, och är på helt rätt humör.
Gonzalo Iturra på Disquería Chilena fascineras av hur det låter så nutida, trots att det producerades för så många år sedan. Han gillar musiken och produktionen. Trots att han inte förstår texterna känns det att “låtarna har en bra stämning”.
Tillsammans med brittiska band som OMD, Depeche Mode och Human League gjorde A&F synthpopen till min musik under tidigt åttiotal. Deras pratsjungande vemod återfann jag senare hos Pet Shop Boys. En dag ska jag spela det här för den chilenska musikern Jorge González (Los Prisioneros etc). Är säker på att han ska tycka om det.
