Den första helgen i december är sedan några år tillbaka en självklar musikhelg i Göteborg. Musikfestivalen VIVA SOUNDS genomförde i år den femte upplagan och det fanns som vanligt massor av bra livemusik att välja mellan.
Det var ett 50-tal konserter under helgen och konferensdelen innehöll flera intressanta diskussioner och intervjuer. Jag fokuserade främst på konserter och festivalen var mer komprimerad kring området runt Stigbergstorget och Andra långgatan i år då Pustervik saknades bland konsertlokalerna. Här kommer åtta, bland flera, konserthöjdpunkter och lite annat i någorlunda kronologisk ordning.
Norska Krissy Mary gjorde ett fint framträdande på Holy Moly tidigt på fredagskvällen. Hon stod ensam med sin akustiska gitarr och fick besökarna på puben på Andra långgatan att verkligen lyssna och det var både hon och vi värda. Det är en konst att uppträda med akustisk gitarr i sådana miljöer en fredagskväll, men Krissy Mary gjorde det på bästa sätt och hennes fina sång satte sig snabbt. Jag vill höra mycket mer av henne framöver.
Ailsa Tully kommer från Wales och släppte sin debut-EP Feuds 2018. Därefter har det fortsatt med flera fina singel- och EP-släpp. Hon och hennes fyra medmusiker spelade på Kvartersscenen 2 lång under fredagskvällen och i Andra långgatans skivhandel på lördagseftermiddagen. Jag såg konserten på Kvartersscenen, ett ställe jag faktiskt aldrig varit på tidigare. Ailsa Tully är både en skicklig låtskrivare och sångerska och allra bäst lät det under ”Greedy”. Virveltrumman låg annars ofta lite för högt i ljudbilden och trumpeten hade kunnat lyftas fram mer, om jag hade fått bestämma.
Cloudsurfers kommer från holländska Nijmegen och spelar hård garagerock. De spelade på Musikens hus under fredagskvällen och gav oss en bra lektion i just hårdare garagerock. Med två trummisar blev det riktigt kompakt och ”Surf the Cloud” var konsertens höjdpunkt. Detta är en genre jag upplever är på frammarsch i Holland och det är kul att se att banden kommer ut även på internationella spelningar.
Kristianstadstraktens stolthet, The Dahmers, har hållit på i ungefär tio år och jag har haft förmånen att se dem några gånger. Namnet lär komma från seriemördaren Jeffrey Dahmer och de spelar, kort och gott, rock med flera invävda influenser. Kvartetten avslutade fredagskvällen på Musikens hus på ett strålande sätt. Publiken var snabbt med på noterna och favoriter som ”Cut Me Down”, ”Brain Spiders” och ”Nightcrawler” passerade snyggt. Musikerna i de traditionella skelettdräkterna är precis lika bra varje gång.
Det var ett gediget konferensprogram med flera paneler och intervjuer under lördagen. Jag valde bland annat att besöka intervjun med den legendariska musikjournalisten David Fricke och det var en underbar stund vid Kvartersscenen 2 lång. Hans berättelser om storheter som The Rolling Stones och Paul McCartney, och helt oväntade möten med okända artister i vardagen, var fint att få ta del av. David Fricke bjöd på så mycket ödmjukhet och tacksamhet att jag lämnade Kvartersscenen med en särskild värme.
En annan fin händelse inträffade under den tidiga lördagskvällen. Fyrens Ölkafé/Bengans har varit en scen under VIVA SOUNDS sedan starten 2017, men strax innan årets festival fick Fyrens förbud att arrangera konserter på grund av att den höga volymen störde grannar. Det är så klart ett enormt slag för ägarna som brinner för sin livescen. Massor av festivalbesökare, både från Sverige och utomlands, valde att gå till Fyrens under helgen, trots att det inte var livemusik, och stötta med köp av något att äta eller dricka. Den i stort sett fullsatta lokalen under eftermiddagens trevliga musik-quiz var en särskilt vacker syn.
Girl Scout bildades i Stockholm under pandemin och släppte debutsingeln ”Do You Remember Sally Moore?” så sent som i september. Trots det har de redan spelat utomlands och på svenska festivaler som Way Out West/Stay Out West (de spelade på Pustervik) och Popaganda. Kvartetten gick på scen på Musikens hus halv nio på lördagskvällen och visade tydligt varför de redan har haft framgångar. Det lät helt enkelt strålande och de snygga melodierna fylldes i av Emma Janssons sång. Vi bjöds på ”All the Time And Everywhere” tidigt och allt avslutades med debutsingeln efter ungefär en halvtimme.
Londonbandet Bad Nerves ingick i startfältet på punkfestivalen Rebellion i engelska Blackpool i augusti och mycket kretsar kring sångaren Bobby Nerves som har det där lilla extra på scenen. Något som aldrig går att träna sig till utan som bara kommer naturligt, en utstrålning i varje rörelse. Det kändes inte som en slump att volymen i högtalarna höjdes strax före klockan tio när Musikens hus fylldes av Ramones klassiska Chris Montez-cover ”Let’s Dance”. När den sedan övergick till Pixies klassiker ”Debaser” gick bandet på scen och inledde en intensiv stund som började med ”Don’t Stop” och fortsatte med ”Baby Drummer”. Musikens hus förvandlades snabbt till ett dansande hav där publiken rörde sig efter konstens alla regler.
Bobby Nerves har inte bara utstrålning utan är även en väldigt skicklig sångare och fick låtarna att lyfta ordentligt. Vi bjöds på ”Can’t Be Mine”, ”Radio Punk” och avslutande favoriten ”Dreaming” efter ungefär en halvtimme. Publiken jublade och det tog inte lång tid innan musikerna stod på scenen igen och körde Ramones ”Creatin Hop” som extranummer vilket just då kändes som det mest naturliga i världen.
Jag vet inte hur många gånger jag har missat Spøgelse, men nu var det äntligen dags att våra vägar möttes. Det Göteborgsbaserade hardcorebandet gjorde första spelningen hösten 2020, släppte debut-EP:n Burn, Speed, Death våren 2021 och debutalbumet lär vara klart för släpp någon gång nästa år. De fyra musikerna gick på scen på Hängmattan klockan elva och drog igång kalaset med en instrumental ljudbild som passade perfekt för oss som gillar hårdare musik. Vi fick sedan höra låtar som ”Run For Your Life” och ”Burn, Speed Death”. När jag såg att Spøgelse skulle spela på VIVA SOUNDS blev jag glad för det är en bokning som bryter mönster och är ganska modig i sådana här sammanhang, både för arrangör och band. Succén var dock ett faktum på alla sätt. Konserten stängdes med ”Westcoast Hardcore” efter drygt 20 minuter. Pang!
Favoriterna Exorcist GBG avslutade min festival på Oceanen vid midnatt. Jag menar att det är ett av landets allra bästa liveband och det kanske inte är så konstigt när trion består av tre mycket begåvade musiker som kompletterar varandra väldigt väl. Vi bjöds på ungefär en timme av svävande rymd-disco i dunkel belysning och hela Stigbergstorget gungade. Det var en magnifik avslutning på årets upplaga av VIVA SOUNDS och det är svårt att prata om höjdpunkter när allt sitter ihop som något fulländat. Underbara ”Hero” och ”Pusher” kan jag ändå inte låta bli att lyfta fram särskilt.
VIVA SOUNDS har snabbt vuxit från en relativt liten plattform till en festival där både nationella och internationella artister och musikälskare numera trängs om utrymmet på ett behagligt sätt. Årets cirka 50 konserter på nio av Göteborgs scener är ett format man lätt kan stanna kvar vid eller fortsätta att bygga vidare från. Det ska bli spännande att följa utvecklingen framöver och hur det än blir är VIVA SOUNDS ett välkommet ljus i det vackra decembermörkret. Boka redan nu helgen den 1-2 december 2023 så ses vi där.
