Det Malmöitiska postpunkbandet Haricots Verts höll till under några år på 80-talet och bildades ur spillrorna av Pudlarna och Bönderna. När de såhär trettiofem år senare släpper samlingen Rea i rymden firar de det en tidig lördagseftermiddag på Medley i Malmö.
Sångaren och basisten Greger Henrikssons bror Urban är en av de som driver Medley och det råder verkligen en familjär stämning. Haricots Verts återuppstår dock inte för den här gången, istället är det Gregers nya band Udda Djur som står på den intima bistroscenen. I två olika upplagor.
Radiojournalisten Louise Epstein (Udda fredag, Kulturfredag, Nya vågen, Nordegren & Epstein) inleder släppefesten med att intervjua Joakim Norling och Michael Björn som drev det gamla postpunksfanzinet ID. Även Haricots Verts trummis Hindrik Mulder ingick i redaktionen och singeln Sångsulan/Växter & djur (1983) följde med som bilaga i nummer 9.
Första upplagan av Udda Djur bildades redan på 90-talet och är en akustisk sådan. Greger sjunger och spelar kontrabas, Jens Settergren spelar ukulele, akustisk gitarr och munspel, Matti Edén (Soda) spelar klarinett och trummor med vispar och på golvet till höger om scenen står Per Landin och skakar på ett ägg eller en tamburin.
Det intrikata från postpunken finns visserligen kvar i Gregers introverta sång och i de slarviga taktartsbytena i den arbetskritiska ”Ut ur idet”. Men oftare rör det sig om berättande visor med tydliga folkinfluenser. ”Snår” är en långsam polska medan den avslutande ”Ensam eller själv” är en tango med akustiska surfslingor och en melodi som sätter sig i skallen hos mig under hela pausen. Starkast är ändå den inledande ”Baggböleri” som för mina tankar till luffarpunkband som Trio Lligo och Anastasia.
Efter en kort paus har Udda Djur genomgått en metamorfos och blivit ett helt annat band. Greger har plockat på sig en hjärtformad halvakustisk elgitarr medan Per har fått komma upp på scenen och sätter sig bakom trummorna. I övrigt är den andra upplagan av Udda Djur ett helt annat band. Bengt Söderlund spelar elbas och bröderna Tomas och Magnus Svanfeldt spelar slagverk, tenorsaxofon och tvärflöjt respektive kör och dragspel.
Det folkigt visiga från den första upplagan finns visserligen kvar men med den halvt elektriska sättningen ligger de närmre Haricots Verts och deras postpunk med dunkla poetiska noveller och atonala elgitarrslingor. De inleder med en triptyk av låtar från tiden det begav sig. Den självbetitlade ”Ha-ha Haricots Verts” och ”Huve’t i väggen” är gamla Haricots Verts-låtar medan ”Kleptoman” rentav är en gammal Pudlarna-dänga ända från 1978 om tvångsmässigt snatteri och ohållbar konsumtion.
”Då har vi klarat av punken” utbrister Greger och stämmer istället upp i en slags postpunksjazztriptyk. Den skräckigt smygande ”Spökande tankar”, den Blå Tåget-doftande ”Efter ett snöfall” och den marscherande Ukraina-hymnen ”Utan Östeuropa”. Bland varma saxofoner, smygande vispar och vandrande basgångar påminns jag om postpunkprofilen Henrik Venants (TT Reuter, Underjordiska Lyxorkestern, Pojken Med Grodan I Pannan) klassiska uttryck ”Punk är trevligt, jazz är farligt”.
”Jag har fått kramp i fingrarna” beklagar sig Greger och hans intrikata gitarrslingor blir ännu mer aparta. De blir tvungna att stryka några låtar men hinner passande nog med den somriga ”Vill gå hem”. Eftermiddagens starkaste ögonblick när Magnus plockar på sig sitt dragspel och tar över sången. Men även om Gregers hand envist trilskas vidare vägrar han gå hem och istället avslutar de med den sprittande ”Leva för att bli pensionär”.
På torget utanför spelar instrumentala ekvilibristerna i Limhamns Brassband några traditionella jullåtar i täta storbandsarr men det är ändå det som försiggått inne på Medley som jag kommer minnas länge. Även om det ibland kan bli både hafsigt och lite för introvert för att det ska nå fram hela vägen är Udda Djur en unik företeelse. De poetiskt dunkla novellerna och de intrikata melodierna är oväntat direkta för att ändå vara en den av den artistiska postpunken. Aldrig (inte ens när Henrik Venant tonsätter Hjalmar Gullberg) har postpunken lika tydligt varit en del av den folkiga visan.
