Mag är ett soloprojekt av Magdalena Ågren, baserad i Göteborg. Sedan 2008 har hon turnerat flitigt och utarbetat ett koncept där musik möter performancekonst. Hennes spelningar är intensiva föreställningar där musiken – skapad av trombon, trummaskin och hemmagjorda elektroniska instrument – tålmodigt byggs upp mot klimax. Och som grädde på moset sång genom distad megafon. Egensinnig musik som pendlar mellan det poetiska och sköra och det råa och opolerade. Musik utan givna referenser – själv brukar Magdalena nämna Philemon Arthur & The Dung som en källa till inspiration.
Live får man följa uppbyggnaden av låtarna från de första looparna och lagren som läggs på innan Mag når sin fulla lo-fi-orkester-potential.
På skiva försvinner denna process och istället är det full kraft från första anslaget, som i inledande ”Sista beställningen” och efterföljande ”Häxbrygd”. När Mag skruvar ner intensiteten skapas mer dynamik; den rakt utstakade musiken blir mer effektfull när farten bromsas och svängarna tas ut. Som i den glimrande ”Hugga” och den suggestiva ”Konstiga fåglar” där trombonblås får harmonisera med skruvade syntljud och skeva rytmer.
Med megafon i näven brukar man ha något att säga. Mags texter är svärtade och lätt desillusionerade. Som i den direkta uppmaningen att bränna ner hela skiten: ”Bränner det så bränner det/händer det så händer det/ brinner det så brinner det/försvinner det så försvinner det”.
I det mörka finns ändå alltid ett ljus, om än aldrig så svagt, som i texten till ”Sista beställningen” där krossat glas ses som gnistrande kristaller, stjärnor i mörkret som lyser upp ett mörkt universum, och där vi ”hoppas och tror trots att vi vet att vi faller”.
[Surplus Recordings, 2 december]
