I Latinamerika var The Clash alltid närvarande. Inte bara på albumet Sandinista där bandet allierade sig med det nicaraguanska folket och motståndet.
The Clash var såklart en del av punken, men framförallt hjälpte de unga att hitta de karibiska rytmerna.
Kassettband som skickades över Atlanten och som ignorerade diktaturer och militär nådde fram till band som Los Prisioneros i Santiago och Los Fabulosos Cadillacs i Buenos Aires. De hade definitivt låtit annorlunda om de inte lyssnat på killarna från London Westway.
I Sverige var punken kanske som störst med legendariska band som Ebba Grön. När Thåström mötte upp med Christian Falk och Stry och de gick vidare med Imperiet stod de nära Joe Strummer och Mick Jones.
Men aldrig har The Clash varit så närvarande i Sverige som 1988, när Perssons Pack grävde upp folkmusiken ur Hälsinglands mylla. Det kändes som att de tog den ända till Brixton och Kingston. ”Sista kvällen i april” är ett Alfta calling.
Per Persson fyller 60 i mars och är det någon som står där som en svensk Joe Strummer är det han.
Det sägs att det blir fest på Cirkus i huvudstaden. Läs mer här.
