Jag träffar den musikaliska mångsysslaren Estrid Nyman, aktuell med det egenproducerade albumet Nothing Hurts!, i hennes studio på Bragegatan i Malmö. Utöver sitt soloprojekt driver hon även skivbolaget 85C Recordings och innehar rollen som Calamity Jane i synthpopduon Calamity Jane & Wild Bill.
Hur beskriver du själv din musik?
– Jag brukar säga att det är någons slags dröm-pop eller post-rock. Jag är ju ett enmansband så först spelar jag in en slinga på gitarren, sen spelar jag in en slinga på basen. Det blir mycket spela in och datorpill. Det är min egen lilla värld. Min outlet. Lite som en dagbok.
Är det svårt att göra allting själv?
– Ibland. Om jag fastnar på en låt eller en vers kan jag sakna att ha någon annans perspektiv.
Hur löser du det?
– Jag brukar låta låtarna vila lite. Efter en eller två veckor kommer jag tillbaka till dem med fräscha öron. Vid några enstaka tillfällen har jag också bett folk att lyssna.
Bara vid enstaka tillfällen?
– Ja. Det är inte att jag inte litar på deras omdöme utan jag är bara väldigt självkritisk. Det är mitt privata space och det känns konstigt och invasivt att släppa in folk där. Det är som om någon skulle läsa din dagbok. När jag väl släpper skivan har jag valt vad jag vill säga och formulerat vad jag vill dela med mig av.
Vad handlar albumet om för dig?
– Låtarna handlar om lite olika saker så klart, men det har varit ett ganska svårt år för mig mentalt så allt kokar nog ner till det. Både det bra och det dåliga. Jag är en sån person som antingen mår jättebra eller står med ena foten i graven.
”Jag tror absolut att Lana Del Rey har haft ett finger med i spelet”
Vad har inspirerat skivan?
– Jag tror absolut att Lana Del Rey har haft ett finger med i spelet. Jag lyssnade också på Ethel Cain som gör americana, lite åt Taylor Swift-hållet. Det märks nog mest på “Episode 300”, det är den nyaste låten på skivan. Man blir ju påverkad från många olika håll. Mitt förra album var lite mörkare med mycket reverb och fläskiga gitarrer, medan detta har mycket akustiska gitarrer och är lite mer nära.
2018 var du med i HYMN som Veckans fynd, hur har din karriär utvecklats sen dess?
– Den har utvecklats ganska mycket. Jag släppte min första singel då och det är ganska långt ifrån vad jag gör nu. Jag har startat skivbolaget 85C Recordings och spelat mycket med bandet [Calamity Jane & Wild Bill]. Sen har jag hittat mig själv och min stil mer. Med det här albumet har börjat tänka lite mer “fuck it, I call the shots” vill jag ha ett två minuter långt gitarrsolo så varför inte?
Vad kommer härnäst för Estrid Nyman?
– Först tänker jag ta en liten paus, eller inte paus för det tar jag aldrig, men jag ska låta det landa lite. Sen får det komma när det kommer. Vi har lite på gång med bandet så det kommer ta lite fokus men jag blev samtidigt inspirerad av att släppa det här albumet. Jag är taggad på att göra mer egen musik! Inom en snar framtid kommer det även en musikvideo till “Chalky Waters”, så det ska bli kul.
