Dåtid, nutid och framtid med Pale Honey

Foto: Sara Urbain Sanz

Pale Honey är aktuella med en liten Skandinavien-turné och nya singeln ”Trouble Is The Only Thing I Know”, så jag satte mig ned med två av bandets medlemmar, den tredje var tyvärr sjuk. Vi snackade om senaste skivan som utkom mitt i pandemin, kommande turnén och framtida projekt. 

För potentiella nya lyssnare, ge oss elevator-pitchen, vilka är Pale Honey och vad gör ni för musik?

Nelly: – Vi är bandet alla bråkar om ifall det är pop, indie, rock eller alternativt.

Anders: – Det är sant!

Jag läste en artikel om er idag, och i den artikeln kallade de er för minimalistisk rock. Det tycker jag var ganska passade, är det något ni kan ställa er bakom?

Nelly: – Ja, jag tror det!

Anders: – Jo, det tycker jag, jag håller verkligen med om det. Det är ganska spot on.

Nelly: – Jag tror att det började med att vi inte kunde spela våra instrument, så vi var tvungna att göra enkla saker, och Anders som är producentgeniet frågade om vi inte ska göra lite andra saker också.

”Jag tror att det började med att vi inte kunde spela våra instrument, så vi var tvungna att göra enkla saker”

Senaste albumet har varit ute sedan 2020, hur känner ni kring mottagandet av det?

Anders: – Alltså, vi lyckades släppa den mitt i skiten, mitt i pandemin. För mig i alla fall så gick luften bara ur, vi kämpade med det i tre år, vi jobbade med den plattan länge och stenhårt. Jag tycker fortfarande att den är grym, jag är verkligen superstolt över den plattan. Den kom ut i en period där vi helt plötsligt fick ställa in turnéer, vi gjorde ett gig på Pustervik med den tror jag, men hela det här som man hade byggt upp för blev ett antiklimax. Så när det gäller mottagandet känner jag en antiklimax, däremot hur jag känner kring resultatet så är jag superstolt. Samtidigt är det så här att alla i hela världen var med om detta.

Nelly: – It is what it is. Vi fick frågan om vi ville släppa den eller inte. Vi visste ju inte då hur länge pandemin skulle vara så vi bara gjorde det.

Andreas: – Ja, precis. Vi behövde bli av med den liksom.

Nelly: – När vi släppte “Why Do I Always Feel This Way” hörde jättemånga av sig, Någon skrev till oss och sade “Me and my wife of 20 years wake up and we listen to the song everyday”, skitsurrealistiskt på något sätt.

Anders: – Ja, det är fint!

Ni ska på turné i Skandinavien. Hur har ni förberett er och hur känns detta?

Nelly: – Det känns pirrigt, det känns overkligt! Första gången när vi repade eller bokade in reptider så upptäckte vi att det var svårt att planera. Sen när vi väl repade så blev det “Oj, jävlar vad kul detta är”. Helt sjukt! Jag har verkligen inte tänkt att vi ska stå på scen. Om jag tänker att jag ska gå upp på en scen och det sitter typ 20 personer i publiken blir jag helt pirrig på ett bra sätt.

Anders: – Jag känner mig inte pirrig alls!

Nelly: – Du känner ingenting! (skrattar)

Anders: – Det var längesedan jag kände mig så här onervös. Det är stor skillnad på det och att vara opepp, jag är väldigt pepp liksom. Det ska bli skitkul. Det var så jävla längesedan vi spelade nu. Nej, det var det kanske inte, vi spelade ju i juni men det var längesedan vi gjorde en turné på så sätt. Jag har en god känsla!

Nelly: – Tuva är jättetaggad också även om hon är sjuk just nu.

”Vi har gjort sådana sjuka resor ihop och det var under speciellt en period då det var så himla intensivt”

Vi har egentligen varit inne lite på denna fråga, men vad ser ni fram emot mest med turnén?

Nelly: – Att umgås med er! (Pekar på Anders)

Anders: – Du, jag håller med! Jag tror du satte huvudet på spiken där, vi hade liksom en period där vi under många år spelade asmycket över hela världen egentligen. Vi har gjort sådana sjuka resor ihop och det var under speciellt en period då det var så himla intensivt. Vi spelade hela tiden och det var så jävla kul. Sedan kom det en period där vi haft mycket i våra privatliv allihop, vi fick en pandemi i två-tre år. Den vågen vi red på stannade liksom upp. Det som ska bli så jävla kul nu, även om vi inte ska till New York eller Hong Kong på den här turnén, så blir det att vi ska stå på scen igen och göra det som vi är bra på – det ska bli skitkul.

Nelly: – Vi är bra enligt vissa (skrattar).

Anders: – Ja, precis (skrattar) Men det ska verkligen bli kul.

Foto: Sara Urbain Sanz

Vad kan vi förvänta oss att höra?

Nelly: – Rock n’ Roll! Nej, jag skojar bara. Vi ska köra mycket från den senaste plattan. Det är väldigt roligt att gå in i en lite mer synthigare värld.

Anders: – Ja!

Anders: – Jag tror att vi har kommit till en punkt där vi spelat tillsammans i över 10 år. Vi ska nu spela ett längre set än vad vi brukar. Vi har lagt in fler låtar som kanske inte är världens dängor, men som är lite mer ‘low-key’. Vi har tagit många steg för att göra det och jag tror att helheten kommer bli jävligt bra av det.

Nelly: – Jag önskar att det var ’unlimited’ budget som gällde, så man kunde göra riktigt sjuka saker. Det är kul att vara i gång igen. Det känns som att det är en stor del av vår identitet som personer att spela musik. Vi har kanske inte sett oss som musiker, eller haft passionen att bli jättestora, men just det här att kunna säga att man ska i väg med bandet har jag saknat jättemycket.

Anders: – Jag tror vi kommer vara jävligt bra.

Nelly: -Vi kommer ha väldigt roligt. Jag kommer nog inte kunna se allvarlig ut.

Anders: – Det kommer vara all-in!

Nelly: – Folk kommer fråga om jag är hög igen.

Anders: – Ja! (skrattar)

Sist men inte minst, hur ser framtiden ut? Vad har ni i pipelinen?

Nelly: – Framtiden är ljus. Framtiden är att vi har jättemånga demos som vi ska spela upp för varandra. Det känns också pirrigt och spännande. Jag tror liksom inte att vi ens har någon prestationsångest för varandra längre. Vi bara väljer och vrakar och tar vad som är kul.

Anders: -Jag tror också det!

”Vi var väldigt tydliga i intervjuer inför den senaste plattan att vi inte vill upprepa oss själva”

Anders: – Alltså, pipelinen är att det kommer mer. Pale Honey dör aldrig.

Nelly: – Det är en franchise! (skrattar)

Anders: – Ja, precis.

Anders: – Men exempelvis nästa platta, hur kommer den låta? Det vet vi inte än. Vi har väldigt mycket grymt material. Vi måste bara få fortsätta vara lite konstnärliga. Vi var väldigt tydliga i intervjuer inför den senaste plattan att vi inte vill upprepa oss själva. Med “Some Time Alone” tog vi ett ganska stort steg från det vi tidigare har gjort, ett ganska modigt steg. Det tror jag vi kommer göra igen, när och hur det än blir så tror jag att det kommer bli ett kliv på ett sätt.

Nelly: – Vi pratar ju om att spela in live i studion och att enbart använda instrument som vi kan spela live, alltså så att vi kan spela låtarna live och vara glada. Innan har det varit mycket att jag spelar trummor och du (Anders) klipper ihop dem, för jag inte kan spela egentligen.

Anders: – Jo, du spelar som en gud!

Nelly: – Sedan klipper vi ihop det hela och inser att när vi ska spela live så behöver vi vara 10 personer på scen.

Anders: – Absolut, ibland har vi gjort det väldigt proddat och ibland inte. Jag tänker på “Trouble” och de här låtarna där vi verkligen bara lirar båda två. Frågan är vart vi vill gå nu, och jag tror kanske någonstans att ju längre man är i ett band och spelar så hittar man sin musikaliska identitet och i det går man vidare och hittar nya utmaningar. Jag vill hitta nya utmaningar för oss. Det blir ju roligare om vi gör det vi vill göra, det är väl det folk vill höra också.

Kommande spelningar:
19/11 – Stockholm / Debaser Strand
26/11 – Malmö / Babel
27/11 – Köpenhamn / Vega