Det är svårt att veta i vilken ände av tråden man ska börja nysta i när det gäller Kikki Danielsson. Men fenomenal dragspelerska, dansbandsdrottning och en sjuhelsikes countrysångerska är väl åtminstone en start. Albumet Ängel med sorgkant, som så ofta de senaste åren ett samarbete med Sören ”Sulo” Karlsson, lägger fokus på det sistnämnda.
Med ett startskott som gick av redan på sent 60-tal har Kikki Danielsson regerat på svensktoppen med Wizex och Chips, vunnit Melodifestivalen med hjälp av Ingela ”Pling” Forsman och Lasse Holm, samt släppt åtskilliga soloalbum, inte minst märks debuten(s) (gröna collegejacka) Rock’n Yodel. Därtill lade hon grunden för det som i dag stavas Jills veranda med det egna programmet Kikki i Nashville, något som i samma veva gjorde henne till hedersmedborgare i Nashville.
Men ett liv i rampljuset har också haft sina baksidor, inte minst baksidor som stavas alkohol och löpsedlar, en period räckte ett steg ut genom dörren för att hon skulle få agera tapet i landets kiosker dagen därpå.
Det är just livets eviga berg- och dalbana som lägger grunden till Ängel med sorgkant. Genom parhästen tillika låtskrivaren berättar Kikki ärligt om sitt liv, komplett med falskhet, missade chanser och självmedicinering. Öppningsraden ur det fenomenala spåret ”Några steg på botten” stavas ”För att må bra måste man ta några steg på botten / där allting är på riktigt och inget någonsin ordnar sig” talar sitt tydliga språk, och är därtill en klassisk rad som finner sig bekvämt till rätta inom de ramar som finns uppsatta för countrymusikens mer sorgsna avdelningar. Men visst finns även små ljuspunkter, inte minst i öppningsspåret där lärdomar staplas på rad och mynnar ut i att hon nu har råd att göra som hon vill.
Även om musiken stannar till vid hållplatser som står närmre den svenska folkmusiken än amerikansk dito ligger den sistnämnda genren ändå närmast till hands, och benämns väl enklast med den på senare tid populariserade sägningen ”country på svenska”. Hennes meriter inom dansband i all ära, men den ärliga Kikki Danielsson, långt från papayor och kokosnötter, är stundtals briljant.
[Miss Decibel, 18 november]
