Öländska Bolywool är tillbaka med en ny EP, Orcadian Obsidian, och efter första genomlyssningarna känner man igen sig. Det där karaktäristiska lo-fi shoegazen återfinns även här. Jag tog ett snack med de båda bandmedlemmarna Calle och Oskar.
Ni är nu aktuella med uppföljaren till vårens platta Dead Reckoning, nu med en EP. Kan ni berätta lite om den? Skiljer den sig från vårens fullängdare?
Calle: – Jag tror det var så att vi ville få till en nystart, hitta tillbaka till rötterna liksom. Tanken var att vi den här gången skulle vara i samma lokal när vi spelade in i alla fall. För så har det inte varit på jättelänge.
Ni har spelat in var för sig tidigare?
Calle: – Ja precis. Jag tänkte på det tidigare idag faktiskt, om när Postal Service släppte sin första skiva, att det var sånt jävla liv om hur de spelade in den. Deras Modus Operandi var att de skickade filer fram och tillbaka under processen, men nu är det så det ser ut för de flesta tror jag! Därför ville vi nu hitta tillbaka till då vi satte oss i samma lokal för att spela in för en gångs skull.
Oskar: – Men nu blev det inte riktigt så ändå…
Ok, så ni har inte varit i samma rum?
Calle: – Jo, eller vi började så embryon till denna EP i april-maj, men skillnaden nu mot för tidigare var att innan har vi jobbat med idéer som legat och jäst ett tag, men den här gången hade vi helt nya ideer. Därefter började vi skicka och utveckla mellan oss, men sedan sammanstrålade vi i Tambourine Studio i Malmö och flätade ihop allt.
”Sedan sammanstrålade vi i Tambourine Studio i Malmö och flätade ihop allt”
Ni släppte en fullängdare i våras, och nu en EP, och när jag stötte på er första gången runt 2017 så hade ny nyss släppt en trippel (Void to Matter vol. 1-3)…
Calle: – Nej den kom nog tidigare… eller nej, det stämmer nog.
Just det jag vill komma till är att ni verkar vara väldigt produktiva? Minst ett släpp varje år nästan?
Oskar: – Ja det har nog blivit så! Det är liksom en pågående process hela tiden. Vi upphör egentligen aldrig att arbeta. Man måste hålla bollen i rullning!
Vad hittar ni inspirationen ifrån?
Oskar: – Det är lite olika, vi har kört ganska mycket koncept på de senare skivorna, som vi arbetat utifrån. Dead Reconing har ju nautiskt tema. Eller, det nautiska har väl gått igenom de flesta släppen kanske…
Ja ni jämförs exempelvis med Sigur Rós, ett isländskt band, det vill säga ett annat ö-ländskt band. Är det något med att bo på en ö som gör att man låter på ett visst sätt?!
Calle: – Ah precis. I och för sig är det bara jag som bor här, men Oscar är ju härifrån med, och det var här allt började. Så jag tror att det framför allt på äldre dagar har blivit naturen som inspirerar mer, då det blivit svårare och svårare att skriva utifrån egna erfarenheter. Jag brukar alltid behöva vara så jävla deppig för att producera något bra, och nu är jag i en fas i livet då jag inte är deppig! Då får man hitta inspiration från något annat håll. Och utan att avslöja allt för mycket så har vi väl redan hittat någon form av tematik till nästa grej som kommer.
Oj! Det kanske hinner komma ytterligare släpp innan året är slut då?
Calle: – Nä det tror jag inte. Även om det på pappret kan se ut som att vi är jäkligt produktiva, så tycker jag nog att projekten – på ett smakfullt sätt – börjar ta längre och längre tid. Förr brukade jag vara så stressad över att pressa ut grejer, det var väl någon föreställning om att ”om man inte är ständigt aktuell, så finns man inte”, vilket egentligen är konstigt då vi från att vi grundades 1998 till att vi faktiskt släppte något, tog elva år på oss! Men visst, från egentligen 2009 så har vi släppt väldigt mycket.
”Vi tycker fortfarande det är kul att ta in personer att samarbeta med på vissa låtar”
Ja så egentligen, för att inte vara stressade över att behöva släppa något, så släpper ni ändå väldigt mycket?
Calle: – Ja.
Har ni någon gång funderat på att utöka bandet, alltså ta med fler bandmedlemmar?
Oskar: – Vi har testat det tidigare men det funkar inte riktigt. Jag anser att jag och Calle har tillräckligt med idéer. Men vi tycker fortfarande det är kul att ta in personer att samarbeta med på vissa låtar.
Calle: – På nåt sätt är det enklare att ge någon som kommer och gästar helt kreativ frihet än att ge en annan bandmedlem samma frihet, när man skrivit en låt. Däremot har jag inga problem att ge Oskar det.
Oskar: – Nej vi är oftast väldigt överens.
Calle: – Vi kan ha väldigt olika åsikter, men det blir aldrig någon konflikt av det. Tycker han annorlunda så brukar jag efter ett tag inse att han nog har rätt.
Ni ligger på skivbolaget VÅRØ, är det en trygghet att ligga på ett mindre bolag? Ger de er mer frihet?
Calle: – Ja gud ja!
De jagar inte på er om att släppa skivor?
Calle: – Det var i och för sig en period efter att vi släppt Canada, som vi fick frågan om vi inte skulle släppa något nytt snart.
Hur långt hade det gått från släppen dessförinnan?
Calle: – Vi släppte ju en julsingel, men det var nog nästan två år mellan släppen där…
Låter som en rätt normal skivtakt kan man tycka, för andra band!
Calle: – Ja men till vårt försvar så kom det även barn och lite annat däremellan med.
Blir det turnéer och spelningar framöver?
Oskar: – Vi har ett ganska utspritt liveband, vi finns i Göteborg, Stockholm och på Öland så vi har lite svårt för att sammanstråla. Sedan var det ganska längesedan vi spelade sist, så det är lite svårt att komma igång.
Calle: – Jag har försökt boka något i och med att vi nästa år fyller 25 år som band, men det är svårare än vad man trodde. Man tänker att efter pandemin skulle det vara enkelt, men nu känns det svårare än någonsin. Nu vågar bokare inte ta risker så man får nästan köpa in sig på spelställen liksom. Samtidigt så har vi funnits i 25 år och under de åren har vi väl spelat max 17 gånger så det är ingen stress att komma ut och spela. Men något hoppas jag på nästa år i alla fall.
Orcadian Obsidian släpptes 11 november
