Läser uruguyanske artisten Jorge Drexlers instagrampost och sorgen kommer krypandes. Gal Costa har varit närvarande så länge jag känt till den latinamerikanska musikskatten.
Gal Costa blev 77 år och så sent som i september stod hon på scen. Hon tog då en kort paus för att operera bort en knuta i näsan. För bara några dagar sedan skulle hon spelat på Primavera Sound i Sao Paulo och hade flera konserter inplanerade.
Costas röst och kompositioner har en bredd som rör sig mot electronica, jazz och rock. Hennes breda register uppmuntrades av mamman, artisten Caetano Veloso och människor hon mötte under tiden hon jobbade i en skivaffär i Salvador de Bahía.
Våren har kommit till Santiago och vemodet känns under huden. Tänker på Malmö.
Alla kvällarna på Möllan efter karnevaler, dans på Ribban eller någon tocata med lokala bandet Sambatuque vid Enskifteshagen. Gal Costas bossanova och tropicalia blev en självklar del av sena nätter och jam.
På Möllevångsfestivalen där jag sålde av en massa skivor men också hittade guldkornet Gal canta Caymmi (1976) där Gal Costa tolkar Dorival Caymmis underbara bossa.
Min spanska räcker inte till för att förstå djupet i de portugisiska texterna men musiken går fram ändå.
Öppningen om den typiska maträtten ”Vatapá” är något det mest livsbejakande som finns. Tack Gal! Obrigada! Ikväll snurrar vinylen utan stopp.
