Svart Katt tillbaka med nytt album

*Svart Katt är: Robin Ejnebrand (bas), Johan Landin (sång,gitarr) och Mikael Andersson (trummor). Foto: Disa Röed Sahlström*

Ett av Sveriges mest intressanta punkband just nu stavas Svart Katt. Med två EPs och ett album i bagaget har det blivit dags för punktrion att släppa sin andra fullängdare. Med två veckor kvar till släpp möter jag upp sångaren och gitarristen Johan och trummisen Micke, där de över en kaffe berättar om nya skivan.

Vi ska såklart prata om nya skivan, men vi backar bandet lite först. När och hur träffades ni tre och hur gick det till när ni bildade bandet?

Johan: – Vi kommer från Härjedalen allihop. Vi har alla bott i Östersund och det var där vi lärde känna varandra, långt innan bandet startade. Vi har haft andra punk- och hardcoreband ihop tidigare, och Svart Katt drog igång 2015. Jag och Robin började snacka om det 2014 när jag flyttade till Stockholm. Så jag och Robin bodde här då och Micke kom ner från Östersund, och så spelade vi in första EPn Rosta Sönder.

Det nya albumet låter mycket som Svart Katt; det är energiskt och enkelt men fullmatat. Men de nya låtarna bär samtidigt på en något förändrad ljudbild. Ett malande, något råare och kallare sound. Samtidigt innehåller skivan mer synthar och en av singlarna gästas dessutom av klarinett.

Hade ni någon bild redan innan ni började av vad det här albumet skulle bli?

Micke: -Mycket är tillfälligheter, att det blev som det blev. Så vi hade väl ingen direkt idé. Vi hade lite orepade låtar och visste att det fanns material till ett album, säger han och fyller i:

-Men vi visste väl om att vi ville ha det lite fetare. Så ljudet hade vi idéer om, att det skulle vara lite mer synthigare.

Johan: -Jag tror vi har haft låtarna väldigt länge egentligen, och så tänkte vi först att vi skulle boka en studio. Vi tänkte att vi skulle prova att spela in lite bättre demos så att vi skulle veta innan hur det lät. Så tyckte vi det lät schysst, och så kändes det svårt att ladda om och göra allt igen liksom. Men sedan spelade vi in allt igen ändå, fast vi gjorde det själva istället då.

Skivan är inspelad i bandets egen replokal och det är alltså första gången som bandet själva har spelat in och producerat. Det är trummisen Micke som har skött all inspelning och mixning av skivan.

Har du producerat åt andra band tidigare eller var det helt nytt för dig?

Micke: -Jag har gjort det innan, i några mindre projekt. Men jag har aldrig mixat ett helt album. Det har varit ganska svårt, en utmaning. Men jag är noga, väldigt noga med att det ska bli rätt. Så det tog ju mer tid nu jämfört med vad det brukar.

Har det varit skönt att kunna styra allt själva?

Johan: -Ja det har det, och det har varit kul. Jag tror inte vi hade kunnat klara av att göra det själva första gången, för då hade vi så mycket hjälp av ”Dimman” som vi spelade in med innan. Men nu känns det som att vi var redo för det.

Finns det någon särskild anledning till att det nya albumet är självbetitlat? Ser ni det som någon slags nystart?

Micke: – Jag har för mig att det var så att vi tyckte att omslaget som Robin hade gjort var så snyggt. Att vi inte ville att det skulle stå något mer på omslaget.

Johan: – Men sedan känns det ändå passande att det är självbetitlat också. Att det är lite nytt. Alltså det hörs ju verkligen att det är vi fortfarande. Men till skillnad från innan så är det ju att vi har gjort allt själva den här gången.

Är alla tre i bandet lika drivande i musikskapandet?

Johan: -Det har väl varit jag och Robin som alltid gjort flest låtar. Men den här gången har Micke gjort mer musik och en del låtar. Han har lagt på synthgrejerna och har ju gjort hela soundet nu.

Precis som på tidigare skivor är det Johan som skriver texterna. Texter som när man lyssnar på dem tycks hämtade direkt från en dagbok. Texterna handlar ofta om relationer, om sorg, saknad och om kärlek. Och det kan lika gärna vara aktuellt som något som hänt längre tillbaka.

Johan: – Det blir mycket så att jag skriver om saker som jag har varit med om som blir stoft till texterna. Det känns bäst så. Det känns mest och blir liksom ärligt och meningsfullt.

Vad för musik inspireras ni av själva? Blir det mycket punk?

Micke: – Jag lyssnar mycket på hip hop och techno. Väldigt lite punk, det har jag tröttnat på för längesedan.

Johan: – Ja precis, det är väl lite samma, att man lyssnar på mycket annat. Fast jag gillar ju mycket punk. Men sista åren har jag lyssnat mycket på Kurt Vile och Darkthrone. Även Burzum.

Micke: – joe unknown har vi också lyssnat på. Och när jag mixade albumet så lyssnade jag mycket på Cypress Hill. Jag tycker de har ett fett sound.

Den 11 november blir det releasefest för skivan vilket sedan åtföljs av en rad spelningar runtom i landet.

Har ni börjat repa in de nya låtarna inför kommande livegigs?

Johan:- Ja det har vi gjort. Det känns bra. Det blir ju lite annat sound nu, men vi har ju alltid haft mycket pålägg på de gamla grejerna också, med andra instrument och så. Det har ju alltid varit en annan grej live.

Någon låt som ni ser fram emot extra mycket att köra live?

Johan: -Ja… kanske ”Tänk om vi vetat då”.

Något annat ni vill tillägga?

Johan: – Kanske nämna ett band som jag har lyssnat på väldigt mycket då, Per och Olof. Det är riktigt bra, det är en kompis också. Minimalistisk pop, svenska korta låtar, han kör verkligen sin egen grej. Så det kan jag tipsa om.