Chini Araya är en indiekejsarinna, även om hon låter skeptisk till lagerkransen i nya singeln ”Laurel”. Det är trots allt andra gången hon möter Julius César, och vet redan att hon inte behöver förhålla sig till någon som honom. De här dagarna spelar Chini Araya runt om i Spanien för att lansera sitt soloalbum som Chini.png.
Med sitt band Chini & The Technicians har hon redan visat att Riot Grrrl alltid varit lika närvarande i Santiago som i Boston och Athens. Ett par år innan estallido och pandemin släppte de mästerverket Arriba es Abajo, uppe är nere. Ett album som nästan spricker av kraft.
Rolling Stone Magazine satte upp det på sin årsbästalista med en fascination för denna ”quirky assemblage of jangle-pop songs that could have only been conceived by art nerds”.
Arriba es Abajo är ett album som andas Pixies, Sugarcubes, Wir Sind Helden eller Bikini Kill. Arayas röst stöds inte bara av larmiga gitarrer, utan också av ukuleles, xylofoner och syntar.
Bandet hade redan släppt en EP producerad av Diego Lorenzini och ett par lysande singlar, ”Siempreviva” om hur svårt det är att växa upp när en inte ens kan ta hand om sina plantor – ”no vale regar después” – och ”El Otro” där Araya för första gången möter kejsaren Julius Cesar i en sång om att tro sig bättre än andra.
Albumet börjar med underbara ”Arriba”. Inledande riffen och ett skönt ah-ah-ah, ah-ah-ah-ah lägger sig bredvid Breeders klassiker ”Cannonball”. Låten avslutas med ett mantra som blir relevant i våra relationer i sociala medier. Om hur ständig exponering gräver sig in i huden och en känner sig naken.
”Se queman las capas
Vuela la textura
Ahora todos pueden tocarte”
Tolv sånger senare avslutas albumet med episka ”Abajo”. Där nere, där under, är det tydligt att de träffar Robert Smith runt tiden för Disintegration. Instängdheten är påfrestande, det gäller att få luft och låta hjärtat sjunka ner, ”tengo la corazón en la garganta”.
Däremellan, varken uppe eller nere, tar ”Espacio” plats. En låt som lyfter fram mellanrummet. Icke-platserna som inte riktigt tillhör någon eller något. Som avståndet mellan sängen och nattduksbordet.
”¿Hay algo más lindo que un presentimiento?
Compras un espacio por poco tiempo
¿Algo más lindo que un velador?4
El espacio entre la cama (y el cajón)
¿Hay algo más lindo que un presentimiento?
El espacio que se da entre los pensamientos
¿Algo más lindo que tu forma de amar?
Los espacios que te dejo visitar”
Chile och Sverige har mycket gemensamt. Inte särskilt mycket som skiljer faktiskt. Men en sak som skiljer, åtminstone tidigare, är avståndet mellan saker, distansen mellan människor. När en bor trångt och pendlar ännu trängre. Då blir avstånd och utrymme något vackert.
Cykliska, drömska och hamrande ”Fibra” följs upp av den sprittande poppärlan ”Pirita”, kattguld. En låt som handlar om att allt inte är guld som glimmar.
I grungeballaden ”Niña Glaciar” räcker det inte att vara varm som solen, för att nå fram till en själ av is.
”2×3” är en superskön frustration. När en upptäcker att kärleken som aldrig ger frukt, dessutom haft fräckheten att stjäla med sig ett stycke tyg med måttet 2 gånger tre, dos por tres.
Arriba es Abajo är inspelad tillsammans med kollektivet på Uva Robot. Efter det här mästerverket har studion fortsatt släppa högklassiga produktioner med artister som Niña Tormenta (medlem i The Technicians), Rosario Alfonso och Diego Lorenzini (som senast fick 9/10 av HYMN).
