Stockholmsbaserade Stainwasher är aktuell med nya skivan The Outer Layer och jag slängde i väg några frågor via mail till henne om skapandeprocesser, att släppa debutskiva och inspirationskällor.
Du är aktuell med din debutskiva The Outer Layer som släpptes 14/10 och du skriver i ditt pressmeddelande att du anser att albumet tog alldeles för lång tid att göra klart. Du producerar ju din musik själv i din hemmastudio, hur såg skapandeprocessen ut för skivan och vad betyder det för dig att vara en DIY-artist på detta sätt?
– Det är väldigt få personer som fått höra albumet under processens gång. Det är inte ett supermedvetet val, men eftersom jag gör allt själv är det ganska känsligt tills jag bestämt att det är klart. Jag tror att både positiv och negativ kritik kan förstöra en konstnärlig process, i alla fall för mig, Jag jobbar på att försöka att alltid bara utgå från mina egna preferenser när jag gör musik men jag blir såklart jätteglad när folk säger att de gillar min musik. Det betyder mycket att ha skapat musik som betyder något för andra.
“Jag tror att både positiv och negativ kritik kan förstöra en konstnärlig process”
Att släppa en debutskiva är onekligen ett stort steg för vilken artist som helst. Hur gick tankarna innan släppet och hur tänker du nu . drygt en vecka efter – kring den och dess mottagande?
– Jag skulle säga att det var nervigt på ett bra sätt innan släppet, typ pirrigt! Jag tog ledigt en vecka från jobbet för att göra klart albumet och jag ändrade mig mycket fram och tillbaka med produktionerna, men nu när allt är klart känns det skönt och kul. Hittills har responsen på albumet varit fin, vilket såklart känns jätteroligt.
När jag hörde skivan första gången tänkte jag direkt på Juliee Cruise och musiken hon gjorde tillsammans med Angelo Badalamenti. Du har sagt i tidigare intervjuer att Mazzy Star är en stor inspirationskälla för dig. Vilka inspirationskällor låg bakom soundet på nya skivan och hur påverkade dessa skapandeprocessen musikaliskt sett?
– Jo, det har jag fått höra av flera! Jag har inte lyssnat mycket alls på Julee Cruise men jag kanske borde? Senaste året har det blivit väldigt mycket slowcore så Lows album I Could Live In Hope och band som A Silver Mt. Zion har gått på repeat i mina hörlurar, Jag tror att det har inspirerat mig till att ha med mycket lofi-akustisk gitarr och även att våga göra riktigt långsamma låtar. Windhands låt “Orchard” som är mer doomig och även deras evergreen har jag lyssnat sönder till 100%, de är amazing! Sen älskar jag fortfarande Mazzy Star och jag tror att de är orsaken till att jag gillar att ha med orgel så mycket.
“Det är ett stort framsteg att jag inte alltid oroar mig för orimliga saker”
Du skriver att du ogillar metaforer och att du föredrar rakare sångtexter, även att du ibland småskrattar åt din ironiska sida. Finns det något övergripande du vill få sagt med låtarna på skivan och hur känner du att ditt textförfattarskap kommit fram på den?
– Ja, precis! Alltså, de senaste åren känns det som att mitt fokus i livet skiftat från att främst oroa mig för saker, till att mer medvetet störa mig på orättvisor och fjanterier, och det tror jag återspeglas i texterna. Det är ett stort framsteg att jag inte alltid oroar mig för orimliga saker utan kan ha lyxen att få oroa mig lite över livets stora frågor i stället. Sen gillar jag som sagt att slänga in lite ironi, som i min låt “Konsult” som är en pik mot designkonsulter som lägger ner tid på saker som jag tycker är onödiga. Det vore jättekul att veta om folk håller med mig. Och om det finns några fans av The Sims 4 som lyssnar på min musik så finns det några lines för er. Jag har 1100 timmar på Sims så det var omöjligt att inte ha med något om det.
Slutligen, vad har du för drömmar, farhågor, tankar och förhoppningar om framtiden? Vad kan vi förvänta oss härnäst?
– Nästa år kommer det mer musik, så ni kan förvänta er mer reverb, mer syntetiska körer och mer obehaglig konst!
