Tänk dig att du befinner dig på en farm på landsbygden i delstaten New York, tystnaden är så massiv att ljuden av syrsor och knakande träbjälkar blir ett med precis alla dina sinnen. Ungefär så låter Skullcrushers debutalbum Quiet In The Room som är inspelad i närheten av Helen Ballentines barndomshem.
— Jag kände nog inte att jag aktivt behövde ta mig tillbaka till den tidpunkten, utan snarare att jag alltid bär med mig mitt förflutna, säger Ballentine när jag frågar om det centrala temat på albumet, som är just hennes barndom.
“Det var mycket fram och tillbaka mellan dåtid och nutid, jag försökte förstå saker ur olika perspektiv”
– Min barndom var liksom bara där när jag skrev. Det var mycket fram och tillbaka mellan dåtid och nutid, jag försökte förstå saker ur olika perspektiv.
Hon säger vidare att hon under skrivprocessen lärde sig att acceptera motsägelser, både gällande sig själv och generellt.
– Att skriva musik tillåter mig att kommunicera på ett ganska konstigt, icke-linjärt sätt. Jag berättar genom förvirrande minnen eller komplexa tankar, som jag kanske inte normalt hade kunnat förklara i ord. Det här albumet tar fasta på många av dessa ofärdiga tankar, dessa virrvarr av minnen, och tilldelar dem ett värde. Jag har lärt mig mycket om att värdera mina egna känslor och upplevelser, även när de inte känns helt logiska.
Att vara nära barndomshemmet gjorde också rent ljudmässiga avtryck på skivan, som är inspelad i Chicken Shack Studio (upstate New York).
— Vi kunde spela in en massa ljud runt farmen – syrsor, cikador, knarrande golvbrädor och så. Det är en mäktig inre upplevelse att vara där på sommaren, med alla dofter och ljud. Jag tror att det hjälpte mig att komma åt fler minnen och gå in djupare i min barndomsvärld.
“När jag blev äldre uppmuntrades jag av mina föräldrar att lära mig musik på ett mer strukturerat sätt”
På tal om barndom. Har du alltid sysslat med musik?
– Ja, jag har alltid dragits till musik. Spåret “Whistle of the Dead” är jag som barn när jag bankar på pianot och hittar på en låt. Jag gjorde alltid sånt. När jag blev äldre uppmuntrades jag av mina föräldrar att lära mig musik på ett mer strukturerat sätt: tog pianolektioner, sjöng i kör och så.
Hur tycker du sig att debutalbumet skiljer sig ifrån det du skapat tidigare?
– Det fanns en mycket tydligare plan med det här albumet och jag kunde liksom luta mig på sambandet mellan låtarna. Jag kände också att vi drev produktionen mot ett mer experimentellt håll.
Ditt namn Skullcrusher, jag minns hur förvånad jag blev när jag först hörde din musik, jag förväntade mig något helt annat.
— Jag fick ofta den reaktionen i början, men jag tror att efterhand som att folk börjat förstå mig och min musik så känns namnet mer logiskt. Speciellt när de upptäcker att jag har väldigt många olika känslomässiga och soniska uttryck.
“Efterhand som att folk börjat förstå mig och min musik så känns namnet mer logiskt”
Slutligen, jag såg att du ska spela i UK och EU i vinter, men kunde tyvärr inte se några skandinaviska datum. Kan vi hoppas på ett besök framöver?
– Jag skulle älska det, har bara varit där en gång och alldeles för kort tid. Jag vill verkligen jättegärna komma och spela för er.
Quiet In The Room släpptes via Secretly Canadian den 14 oktober
