Det är fjärde spelningen i Malmö med Wilmer X på lika många veckor. Ändå är KB fyllt till bristningsgränsen. Det är turnéavslutning på den första turnén med nytt material på 17 år och bandet är mer samspelta och taggade än på väldigt länge.
Wilmer X är nog det band som enskilt betytt mest för mig under uppväxten men om sanningen ska fram har intresset svalnat under de senaste åren. Främst av den enkla anledning att de, under tiden de inte haft några nya låtar, blivit lite av ett coverband på sig själva som lite förutsägbart levererat rena hitkavalkader utan några större överraskningar. Att inleda den tusende spelningen Sweden Rock 2018 med den sorgligt bortglömda ”En tusende gång” hade varit givet, men icke. Annat var det visserligen när de firade 25-årsjubileum för KBs nuvarande lokaler och överraskade med så otippade låtval som ”Ditt dockhus brinner”, ”Kyss dynamit” och ”Perssons Gård”. Och ”Jaguar” som jag kan tänka mig inte spelats sedan mitten av 80-talet. Men det var ett undantag. Fram tills nu. Äntligen är Wilmer X på riktigt igen!
Förutom själva släppefesten i skivaffären Folk å Rock är båda turnépremiärerna och den här avslutningen förlagda just på KB. Klassisk Wilmer-mark. På tiden då KB höll till på Erikslust hängde sångaren och gitarristen Nisse Hellberg (Lonely Boys, Bo-Dogs) oftare där än i sin lägenhet. Det här är sista gången de spelar i KBs nuvarande lokaler på Möllan innan de flyttar till ett tredje ställe. På många sätt en omvälvande kväll som markerar den ena brytpunkten efter den andra. Det här är en kväll som få vill missa och biljetterna till alla tre spelningarna har sålts ut på nolltid.
Lokalen är så fullknökad att man knappt kommer förbi någonstans och jag har sällan upplevt en så taggad publik redan innan det drar igång. Go go Wilmer! I högtalarna dyker Wilson Pickett upp med Chris Kenners souldänga ”Land of a thousand dances”. Den där som de malmöitiska protopunkarna Namelosers gjorde till det hårdaste som överhuvudtaget gick att göra 1965. Och jag slås av hur tydligt de befinner sig i samma tradition. 60-talspop, garagerock, blues, pubrock, soul, countryinfluenser och rock’n’roll. Och hur det, vare sig man vill det eller ej, samtidigt är en del av punken. Allt som förutom Mikael Wiehe alltid förknippats med Malmös rockscen. Oavsett om det är 1965 eller 1978 eller idag. Namelosers, Problem, Bäddat För Trubbel, Dalaplan, Välta Stället eller just Wilmer X.
En gång i tiden förklarade Nisse Hellberg att Wilmer X spelar rock i ordets mest trångsynta och traditionella mening och även den här gången inleder de spelningen med en rad säkra kort. Ändå är det som att någonting hänt sedan sist. Tack vare det nya albumet Mer för dina pengar har bandet fått en nytändning som även smittat av sig på de mest uttjatade låtarna. Den inledande triptyken med ”För dum för pop”, ”Ah du, hur fan ser du ut?” och ”Jag flippar ut” sitter som en käftsmäll och i svensktoppsnyftaren ”Vem får nu se alla tårar?” framstår Nisse nästan som en fullfjädrad souldiva. Såhär taggade har jag nog bara sett Wilmer på KBs nyss nämnda 25-årskalas. Och till och med Nisse häpnas av hur tajta de blivit under turnéns gång, även om han skojar bort det med att han skulle ha syftat på munspelaren Jalle Lorenssons (Roxette, Disneyland After Dark, Owe Thörnqvist) brallor. Äntligen är Wilmer X på riktigt igen!
Även om det gått sjutton år sedan senaste albumet Tretton våningar upp och den efterföljande EPn 4×4 smälter de nya låtarna in naturligt bland resten av låtarna. Det är typiskt Wilmer X helt enkelt. Och inte bara så som man skulle kunna tro. Självklart är bluesen ständigt närvarande och självklart är det fullt ställ i låtar som ”Slickar den hand som slår”. Men en stor favorit är den tårdrypande skilsmässoballaden ”Nu när tystnaden ska flytta in” som rentav skulle kunna platsa bland de sentimentala Hallå världen-balladerna ”Sånt här kan aldrig kallas kärlek” och ”Nyckeln till ditt hus”. Extra glad blir jag även av de lite mindre sönderspelade ”Hallå världen” och ”Söt sak”.
”Kommer ni ihåg dinosaurierna?” frågar Nisse och syftar på maskoten de svängde sig med runt Under hot-eran. De väljer att gå tillbaka längre än så. Före dinosaurierna. Från ingenstans plockar de upp den gamla dängan ”Slå dank” från det självbetitlade debutminialbumet från 1980. Nisse och Jalle är de enda medlemmarna som är kvar från den tiden. Egentligen skulle man rentav kunna säga att det som en gång i tiden var Wilmer X upphörde redan 1983. När Clas Rosenberg som tillsammans med Nisse grundade Wilmer Pitt 1978 gick vidare till band som Zal C Riders och Docenterna blev det snarare sidoprojektet Apostlarna som tog över namnet.
Sedan dess (med några års uppehåll i slutet av 80-talet) har basisten Thomas Holst (Kommissarie Roy, Johnny & Dom Andra, Torsson, Babylon Blues, Staffan Hellstrand, Lonely Boys) varit med i bandet, före pausen som gitarrist. Per-Åke ”Sticky Bomb” Holmberg (Kriminella Gitarrer, Torsson, Buckaroos, Babylon Blues) gick med i bandet redan året innan men i samma veva lämnade han maracas för trummorna. Nykomlingen är gitarristen Janne Lindén (Nisse Hellberg, Eddie Meduza) som äntligen blivit uppgraderad från inhyrd till fast medlem. Det tog sjutton år! För den forne klaviaturisten Mats Bengtsson (Llongo, Dr Yogami, Jakob Hellman, Magnus Johansson) tog det bara två. Men det är klart, det är ju först nu som Wilmer X är på riktigt igen. En värdig medlem som enligt Nisse spelar slidegitarr på en nivå som är atmosfärisk.
”Det är oerhört varmt härinne, ta fram vattenkanonen!” utbrister Nisse. Det är långt ifrån det snöfall som föll när de spelade på Citytunnelns invigning 2010. Kanske är det inte heller fullt samma hetta som den gången de röjde så hårt att brandlarmet gick. Men ändock. V-I-L-D. Primitiv. Och Jalle mår bra idag. Som publikdomptör är han ensam värd hela entrén, ni måste se det för att tro. Allra starkast brinner det till i sista extranumret ”Den fria världen” när raden ”Om nån skulle tvinga dig till evig bön, tvinga dig till tystnad för att du var född till fel kön” blir en hälsning till folket i Iran.
”Vi ses nästa gång! Det kommer inte ta lång tid, jag lovar” ropar Nisse och kliver av scenen. Äntligen är Wilmer X på riktigt igen!
