Det var en härlig fredagskväll i Göteborg och mycket folk på restaurangerna när skymningen lagt sig och stearinljuset lyste varma i fönstren. Konsertutbudet var, som vanligt nuförtiden, stort och det var flera konserter jag ville besöka, men allt krockade så jag höll mig till den utgångsplan jag haft i flera veckor.
Stonerbandet 1000mods var bokade till The Abyss på Andra långgatan och det kändes som en perfekt start på helgen när jag gick utmed Fjällgatan och en stund senare stod på Masthuggstorget. Den grekiska kvartetten inledde karriären i mitten av 2000-talet och har hunnit släppa fyra album och några EP. Dessa innehåller massor av bra musik om man gillar tyngre ljudbilder. Jag har inte väldigt bra koll på den grekiska musikscenen, men 1000mods och psykbandet Acid Baby Jesus tillhör favoriterna på senare år.
Det var bra stämning på The Abyss när jag kom dit strax före halv nio. Den dunkla belysningen över scenen och det vackra sorlet var två av huvudingredienserna till det. 1000Mods gick på scen en stund senare och Orangeförstärkarna stod som vackra monument på varsin sida av trumsetet när de fyra musikerna inledde med ett instrumentalt intro som mynnade ut i ”Above 179” i blåvitt sken. Det var startskottet på ungefär 90 minuter hård och intensiv rock som fylldes av distade gitarrer, härliga rundgångar och snygga temposkiftningar. Exakt så här borde alla konserter vara i denna genre, tänkte jag efter ungefär en halvtimme, när en kille passerade blixtsnabbt, spillde ut en halv öl på min jacka och ställde sig vid scenkanten och inledde en rejäl headbanging-stund. Jag förändrade inte min tanke efter det.
Konserten var full av grymma stunder, men om jag väljer att bara fokusera på tre väljer jag ”So Many Days” och ”Loose”, som båda spelades tidigt, grymma ”Pearl” som drev upp tempot när det behövdes samt avslutningen med grymma ”Vidage” och ”Super Van Vacation” i orangerött sken. Wow! Kvartetten visade verkligen var skåpet skulle stå och applåderade den jublande publiken när allt var över vid tiotiden.
Jag hade svårt att tänka mig en bättre inledning på helgen när jag lämnade The Abyss, men kort därefter hördes rödvingetrastarnas lockläten från den mörka natthimlen tillsammans med de gröna vårtbitarnas allt kortare sång från ängen medan asparnas löv agerade vacker kör i den behagliga vinden. Det var, i olika perspektiv, en oktoberkväll när den är som allra finast.
