Stockholmstrion Vulkano, som består av Lisa Pyk Wirström, Rebecka Rolfart och Cissi Efraimsson, släpper albumet Fantasy vs. Reality som är uppföljaren till 2017 års fina album Peach Punch. Mycket har ju hänt på dessa fem år; en global pandemi, ett krig i Europa och mycket mer. Frågan är hur tidens tand har påverkat bandets musikaliska utveckling? Jag vill mena att det har hänt en hel del. Den förra skivan innehöll postpunk-influenser på vissa låtar och det hör jag inte på samma sätt på Fantasy vs. Reality. I min värld är det en nackdel.
På albumet står lekfullhet i fokus. Musiken följer inga strikta regler utan svävar ut och låter fantasin ge den riktning. Det är dansant, drömskt, experimentellt och påfallande kaxigt. Det är ganska befriande och det blir aldrig lekfullt på ett dåligt eller påfrestande sätt (även om vissa refränger balanserar ganska nära gränsen). Det blir inte Bollibompaklubben, utan det påminner lite om electro clash från tidigt 2000-tal, Chvrches och en liten gnutta Client. Fast med mer lekfullhet ska understrykas.
De två första låtarna “Fantasy vs. Reality” och “Unhealable” är avgjort de spår som sticker ut för mig. Otroligt bra, men en drömskhet som är förförande och samtidigt har de ett vägvinnande driv.
Hela fem singlar från skivan har redan släppts, den första “Drunk About It” kom redan 2021. Det är ovanligt att släppa fem stycken singlar, hur många skivor kan ni komma på med så många? Det brukar ju definitivt vara en kvalitetsmarkör, är det så även på denna skiva ifrån Vulkano? Nja… Övriga spår är inte lika bra som de inledande, men det är hyfsad kvalitet rakt över och behöver du en härlig vitaminkur i höstmörkret så är det här en förträfflig sådan. Piggt och uppfriskande.
[Vulkanomusik, 13 oktober]
