Att se Circuit des Yeux i Köpenhamn var inte bara en musikalisk upplevelse utan även en studie av en artist före och efter pandemin. Det var en kort men intensiv spelning som präglades av en inte tidigare skådad tyngd.
Haley Fohrs musik som Circuit des Yeux har alltid tyngts av ett djupt allvar och en lekfull anda för experimentalism. Men i torsdags var den svartare än svart. Efter runt 15 år har projektet fortfarande en liten men dedikerad publik – en publik som senast fick chansen att se henne uppträda live i Norden år 2019. Då såg jag henne på Alice i Köpenhamn (en konsert som Hymn också recenserade) och det visade sig bli en av de sista amerikanska artisterna jag fick se på en scen.
Till skillnad från då för tre år sedan uppträdde Fohr inte ensam utan tillsammans med en trummis och en violinist. Låtmaterialet bestod mestadels av musik från den senaste skivan -io som kom ut på Matador förra året. Det var ett album som tyvärr passerade relativt obemärkt trots att det var Circuit des Yeux mest tillgängliga så långt. Istället för att som på föregångaren Reaching For Indigo sträva efter en avskalad minimalism byggde -io upp ett majestätiskt ljudlandskap som speglar och bäddar in Fohrs stämma istället för att kontrastera mot den.
De centrala spåren på albumet och som även utgör konsertens kärna är den symfoniska ”Vanishing” och en ödesmättade singeln ”Dogma”. Trots att albumet antagligen skrevs innan pandemin tolkar jag gärna in mer i textrader som ”tell me how feel right, tell me how to feel real” än vad som kanske är meningen.
Medans de andra musikerna behåller sina platser så scenen så far Fohr fram och tillbaka framför publiken, som en ironisk referens till rockmusikens troper. På huvudet har hon en svart solhatt som skymmer ansiktet och hon är faktiskt helt klädd i svart. Efter att ha bett teknikerna stänga av scenbelysningen åker hatten till slut av och Fohr pendlar mellan att spela elgitarr och att gå runt bland publiken medan hon sjunger.
Det är svårt att tänka sig en mer annorlunda spelning än förra gången jag såg henne, då hon mest satt i en stol med en akustisk gitarr i knät. Under torsdagens konsert i Köpenhamn var hon till och med uppe på ett av barborden ett tag. Konserten skulle egentligen ha varit på Alice även denna gång, men flyttades i sista stund till Idealbar bredvid Vega. Kanske var det för att man inte sålt så många biljetter, men hur som helst passade den något mindre och mer intima lokalen perfekt för denna konsert.
Det var intressant att se hur låtarna fick ett annat liv live, eftersom en stor del av Circuit des Yeuxs senaste album är orkestralt, barockt och använder många klassiska instrument. Lite som när Spiritualized började spela tillsammans med en symfoniorkester. Visserligen är det en elektrisk violin med i uppsättningen live också, men det hela hade inte varit möjligt utan ett backtrack.
För sista låten flyttar sig Fohr till elpianot och framför en av de bästa låtarna på -io, samtidigt som hon säger att det är hennes egen favorit också. Här behövs inget backtrack utan låten byggs enkelt upp mot sitt häpnadsväckande crescendo – även om det inte blir fullt så intensivt som på EP:n Live From Chicago som kom ut i våras.
Det blir ingen ny musik den här gången, förutom hennes cover av Bauhaus-låten ”Double Dare” (1980) som bandet släppte för några veckor sedan. Jämfört med förra gången jag såg Circuit des Yeux blev detta ännu en markant skillnad. Det är mycket möjligt att hon redan 2019 spelade några av de låtar som senare hamnade på -io, eftersom konserten mestadels bestod av osläppt material. Då hade låtarna inga namn och jag minns inte längre hur de lät.
Efter vad som kändes som en alldeles för kort konsert kom bandet tillbaka in för ett extranummer. Någon i publiken ropar ”we want to dance” men både vi och Fohr skrattar. Hon svarar ”you’ll be disappointed in the next song, honey” och därefter spelar de ”Brainshift” som blir ett av bara två nummer från den hyllade Reaching For Indigo.
Ett tips är att hålla utkik efter kommande EP:n Sunset Poem (ute om några veckor), där Fohr tillsammans med den sensationella Claire Rousay omtolkar tre låtar från det senaste Circuit des Yeux-albumet.
