Dungens nya album En Är För Mycket Och Tusen Aldrig Nog är en psykedelisk rockskiva som definitivt är progressiv. Gustav Ejstes testar nya vägar för att cirkulera kring “boxen” av hur en Dungen-platta ska låta. En nyckel till att utmana det typiska Dungen-soundet var producenten Mattias Glavå som skapade en stämning som lät Ejstes och bandet följa alla galna idéer de hade.
Detta hörs i flera av låtarna på skivan och en av mina favoriter är den fjärde låten “Möbler”. Det är den längsta låten på skivan och utvecklas hela tiden under dess gång med ett återkommande gitarrlick. Låten blir väldigt intressant en bit in när den nått mellanspelet, något som jag ofta kan sakna i dagens musik. Under denna del hör vi en orgel och en gitarr som fritt zonar in och ut i låten över ett maskiniskt trumljud.
Jag tycker inte att albumet når upp till den nivå som bandet tidigare har producerat, men det är fortfarande ett bra album med några låtar som står ut. Det finns dock något poppigt över låtarna som jag inte riktigt vet om det hör hemma här.
“Var har du varit” är en version av en låt som bandet tidigare gett ut som en instrumental låt. I ett samarbete med den franska artisten Melody’s Echo Chamber skapades även en akustisk tolkning av låten med text. Den nya versionen av låten som vi får höra på skivan är mer uppspeedad och saknar den romantiska samt fina känsla som finns i de två tidigare versionerna. Något jag kan tycka är synd då det är en väldigt bra låt. Den nya versionen är inte dålig i sig utan har en autentisk sydamerikansk touch och levererar gripande gitarrsolon.
Det bästa med skivan är det psykedeliska som banar vägen genom hela plattan, men en får inte glömma Ejstes författarförmåga. På ett unikt sätt framförs texterna som rent av är poesi, inte bara i hur de är skrivna utan även i hur de framförs. Albumet består av en form av prat-sång och i låtar som “Om Natten” får texten stå i centrum. Resultatet blir otroligt vackert med Ejstes tonfall som sätter tyngd bakom orden.
Låten innan med samma namn som skivans titel är en kort låt med en sampling från Bo Bergmans dikt “Vårfrost”. Hyllningen till Bergman passar in på denna del av skivan då den tar en vändning mot det mjukare. Denna mycket lugnare och vemodiga stämning som vi finner i “Om Natten” är för mig skivans viktigaste inslag och mäter sig med flera stora svenska poeters verk. Med piano, flöjt-instrument och klingande trianglar känns musiken väldigt nära en tid för länge sen, vilket gör låten tidlös.
[Mexican Summer, 7 oktober]
