Det är något speciellt med Söder om Söder. När David Ritschard inhalerar våren och sjunger om att höra hemma söder om ”Nya Slussen”, då tänker jag på San Miguel. Kvarteren i södra Santiago där Los Prisioneros brukade gå omkring och sparka sten. Och där de spelade in ett av tidernas bästa album Pateando Piedras.
Det är vår här i Santiago, åtminstone börjar det kännas så. Vintern har faktiskt varit ganska skön, i alla fall mitt på dagen. När solen kommer fram. Men resten av dagen, morgonen, kvällen har bara varit förbannat kall, särskilt inomhus i de här oisolerade husen. Att ändra på det och sätta in ett riktigt värmesystem är på tok för dyrt. Och trots allt är sommaren längre än vintern.
Härifrån västra Santiago, eller el poniente, går micro 404 in mot centrum utmed lummiga Av Pajaritos eller Gladys Marín. Framme vid huvudstadens pulsåder Alameda går det att byta till metro linje 1 eller sitta kvar på micron.
Förbi Estación Central med Universidad de Santiago, där Victor Jara en gång studerade. Förbi legendariska klubben Blondie vid Unión Latino Americana. Vid Los Héroes korsar metro linje 2, den gula linjen.
Linje 2 söderut går förbi Parque O´Higgins, där stadens musikfestivaler och fondas tar plats. Sedan förbi Barrio Franklin och Persa Bio Bio med sina små butiker med begagnade plattor, kassettdäck och skivspelare.
Nästa stopp är San Miguel. Hit är Jorge González, Miguel Tapia och Claudio Narea på väg i metron. Fotot hamnade på omslaget till Los Prisioneros andra album Pateando Piedras, som handlar om att sparka sten. I slutskedet av militärdiktaturen, var sparka sten, och lyssna på kassetter med The Clash, typ det enda som fanns att göra ute i kvarteren söder om söder.
Los Prisioneros uttryckte precis det som unga i hela Latinamerika kände vid den här tiden, i mitten av 80-talet. En tristess som kanske var ännu starkare än rädslan. På kvällarna stängdes staden ner under undantagstillstånd och på dagarna var det svårt att träffas spontant utan att bli kontrollerad och i värsta fall trakasserad och fängslad. Eller ännu värre…
Jorge González och hans band var fullt medvetna om omvärlden. De visste att fabriker flyttades bort, till platser där lönerna var lägre. I låten ”Muevan las Industrias” är det tydligt att de kände till musiken från Depeche Mode på andra sidan Atlanten.
De var trötta på hur människor, framförallt de som hade mer pengar, pratade om hur livet var så mycket bättre i Europa. Varför sticker ni inte dit då, undrade de i ”¿Por qué no se van?”
I Chile är inte dansen lika självklar som i många andra delar av Latinamerika. Men Los Prisioneros största avtryck för eftervärlden blev ändå de överblivnas dans.
”El Baile de los que Sobran” handlar om alla som blev över när militärdiktaturen importerade Thatchers politik, när fabrikerna stängdes och flyttade iväg. När utbildning blev något för de som har råd. Då fanns det inte mycket mer att göra, bara att sparka sten.
“A otros le enseñaron secretos que a ti no
A otros dieron de verdad esa cosa llamada educación
Ellos pedían esfuerzo, ellos pedían dedicación
¿Y para qué?
Para terminar bailando y pateando piedras”
En skönt nördig detalj är att det här året, 1986, släppte Pet Shop Boys sin omarbetade version av ”Suburbia” med hundar som skäller i bakgrunden. Hundarnas skall nådde Jorge González som hade kört fast med inspelningen av ”El Baile de los que Sobran”. San Miguels kvarter är fulla med hundar och genom att ta med deras skällande i introt hittade de en lösning.
Ps. Om du vill fortsätta ta dig fram utmed San Miguels och Söder om Söders gator kommer här 2 tips:
Gepe är alltid aktuell på den chilenska scenen. Hans indiepop är ofta uppblandad med cumbia, ranchera eller boliviansk folkmusik, men i ”Punto Final” (2015) handlade det om ganska rak pop när han tar sig fram på gatorna i San Miguel.
”Te vi ayer
Caminando por San Miguel
Te vi
Gran Avenida, Salesianos, Lo Vial
Cuando pasa el tiempo seguimo’ igual
Hasta el punto final”
Sol y Lluvia har spelat inför tiotusentals personer på Estadio Nacional, men också för en liten publik på Sofielunds Folkets Hus i Malmö. I episka klassikern ”En un Largo Tour” tar de en sväng över de enklare stadsdelarna, poblaciones, i västra och södra Santiago.
”Por Pudahuel y La Bandera
Por Pudahuel y por La Legua
Y verias la vida tal como es”
