Kristian Matsson, som artistens riktiga namn är, har släppt en coverskiva som rymmer tolkningar av artister som exempelvis The Beatles, Bon Iver, Lucinda Williams, Yo La Tengo, Hank Williams och Håkan Hellström. Titeln på albumet är just ifrån Håkan och låten med samma namn och den här tolkningen håller jämna steg med originalet men det ställningstagandet kanske innebär att jag blir portad för alltid ifrån Göteborg.
The Tallest Man On Earth står stadigt i singer-songwriter-myllan och den akustiska gitarren är såklart drivande och dominerande även om vissa elektroniska ljud och blås vävs in föredömligt och är väl avvägda. Det är avskalat och finstämt. Mina första tankar är att jag verkligen måste lyssna på skivan framför brasan när höstmörkret är här. Det är lugnt och kontemplativt. Löven faller ute och lugnet sprider sig i takt med den atmosfäriska ljudbilden.
Matsson är utan tvekan en väldigt kompetent musiker och gör fina tolkningar. Det lyser också igenom att han verkligen älskar originallåtarna och entusiasmen smittar. Dock tycker jag att det blir lite enahanda, tempot är ungefär detsamma på hela skivan även om “Little Birdie” är lite mer up tempo. Det är någonting med skivan som inte fullt ut tar tag i mig och sätter igång de stora känslorna. Jag tycker att “Lost Highway” (Hydrochlorothiazide Hank Williams) samt “Metal Firecracker” (Lucinda Williams) är skivans stoltaste stunder och är egna på ett fint sätt. Men den största behållningen är The Beatles-covern “In My Life”. I mitt tycke är det en av världens bästa poplåtar någonsin och att ta sig an den kräver både mod och klass. Det gör The Tallest Man On Earth med bravur. Det är ett gediget arbete men det kommer förmodligen bara att agera som en avslappnande ljudkuliss för mig ibland. Det är väl i och för sig ganska gott så.
[ANTI, 23 september]
