Längst ner på jordklotet, i chilenska Patagonien, spelas det ett kortspel som heter truco. Spelet går lika mycket ut på att ljuga bra, som att ha de bästa korten. De bästa korten är essen, ases. Men de andra korten med mindre värde, eller de falska essen, ases falsos, kan vara lika användbara.
Det chilenska bandet Ases Falsos gör såklart den bästa indiepopen på den här sidan Anderna. De är roliga, underfundiga, ibland slackers, ibland politiska. Jag är inte ensam om att tänka på de bästa ögonblicken med Weezer. Fast Ases Falsos är bättre än så.
Rolling Stone Magazine hyllade deras album El Hombre Puede och beskrev dem som ett Arctic Monkeys med Juan Gabriel som sångare. Kopplingen till den mexikanske sångaren kan mycket väl komma från Ases Falsos första album Juventud Americana där de satt Gabriel på omslaget med upplysta ögon.
Albumet El Hombre Puede är en klassiker med låtar som ”Subyugado”, ”Sal de ahí” och singeln ”Gehena”.
Innan bandet hette Ases Falsos gick de under namnet Fother Muckers och hade en hit med låten ”2022”. Låten handlar om en date i Bustamante-parken i centrala Santiago. När de skrev låten, för snart femton år sedan, visste ingen någonting om pandemin som väntade. Vid den tiden visste ingen att en avslappnad dag i parken skulle kännas nästan omöjlig, bara för några månader sedan.
En kompis i Malmö brukade säga att den som åker till Chile får inte missa Carretera Austral, den vackra landsvägen där Patagonien börjar. Jag har bott i Santiago i flera år men ännu inte tagit mig ner dit. Däremot har jag druckit ölen Austral och vet att om jag någon gång åker längs Carretera Austral, blir det med Ases Falsos i högtalarna.
