Foto: Alexander Tillheden/Rockfoto
Att vara nörd handlar om att gilla detaljer och referenser. En låt lyfter när detaljerna kommer fram, när de förklaras och får ta plats. Jag gillar så vansinnigt mycket att lyssna på när José González berättar steg för steg om hur det känns att befinna sig mitt i livet, att skriva på spanska för första gången, om hur låten ”El Invento” växt fram. Hur den är uppbyggd och hur temat har inspirerats av familjen, rötterna och upplevelsen av att få en dotter.
Cancion exploder, en spinoff på podcasten och Netflix-serien ”Song Exploder”, dissekerar låtar med olika artister. I det senaste avsnittet dyker Martina Castro, grundare av plattformen Adonde Media, tillsammans med José González djupt ner i ”El Invento”, öppningspåret på González senaste album Local Valley. Det blir en vacker resa genom en låt som växer.
“Y por agradecer Lo extraño de simplemente ser”
Verserna som börjar med rader som ”y por agradecer” och ”y en el amanecer” får ett nytt liv när González berättar hur han växte upp i en Göteborgsfamilj där det existentiella hade en given plats. Inte nödvändigtvis religionen som hos många andra familjer med rötterna i Latinamerika. Minnena från att sjunga i kyrkokören finns ändå kvar om hur fraserna i sångerna brukade börja ett ”y” eller ”och”.
Det sakrala kommer också fram i refrängen, när han ber om svar på sina frågor. I själva frågandet har han fått hjälp av sin dotter. Och jag tänker på den underbara Prefab Sprout-låten ”One of the Broken”, där Paddy Mc Aloon får råd uppifrån.
”Dime por qué será Dime por dónde vas”
González berättar om hur han alltid gillat låtar som grundar sig i repetition. Hur skapandeprocessen växer fram en bit i taget, genom upprepning till att det är dags för nästa steg. Och så växer en melodi fram. När han testade hamilton tour 2024 på barn, och de frågar om det bara är det här, om det inte fattas någonting. Det hänger ihop. Att arbeta med mantran stärker det existentiella temat.
González beskriver hur han låter en mikrofon stå vid fötterna, för att ta upp takten, och använder en metronom, precis som The Beatles i ”Blackbird”. Att han inte söker det perfekta, men att han vill undvika det ofärdiga.
När melodin hade satt sig tog det ytterligare ett år innan texten tog fart. González var nere i Frankrike och orden kom fram på spanska. Ett sätt att närma sig sin bakgrund, föräldrarna från Argentina, för att på så sätt förstå varför han är här och nu. Och vart vi är på väg.
När González berättar om den kreativa processen, om att hitta en lugn plats nära skogen för att få lust och ordning på skapandet. Då tänker jag på den chilenska artisten Javier Barría som satte sången till albumet Folclor i en stuga i Isla Negra vid Stilla havskusten. Isla Negra, som annars är mest känt för poeten Pablo Neruda, är en plats med lugn och kraft. De här platserna måste vi skydda och låta överleva.
Här i Amerika är José González en etablerad artist, en artist som många väntar på att se under de närmaste månaderna, bland annat under Primavera-festivalerna. Höst i Europa betyder vår i Sydamerika.
”El Invento” är José González första text på spanska. Det ska bli vackert att känna publikens allsång när det blir dags.
