Solen strålade över Dragör när jag gick av bussen under lördagsförmiddagen och kort därefter in på kullerstenarna mellan husen i den mysiga byn. En kille spelade John Lennons ”Jealous Guy” med sin elgitarr på en uteservering och en sparvhök sträckte in från Sverige över hamnen. Några timmar senare föll mörkret över Christianshavn i den danska huvudstaden. Kort därefter gick jag in på Christiania och Loppen.
Sophie Regina Allisons artistnamn är Soccer Mommy och hon har sysslat med musik i nästan hela livet. Hon växte upp i Nashville, Tennessee och släppte debutalbumet Clean 2018. I den vevan spelade hon på Oceanen i Göteborg. Hennes tredje album Sometimes, Forever släpptes i juni och är ett av årets finare album, om du frågar mig.
Men först ut var Francis of Delirium från Luxemburg som jag bara har lyssnat på lite tidigare. Det var en perfekt supportakt till Soccer Mommy och musikerna fick med sig publiken från start vid tiotiden. Höjdpunkterna var framför allt ”Let It All Go” och avslutande ”Quit Fucking Around”. Det ska bli spännande att följa Francis of Delirium framöver.
Soccer Mommy gick på scen strax före elva till tonerna av Kraftwerks ”Metropolis” och inledde konserten kort därefter med fina ”Bones”, fortsatte med ”With U” och ”Shotgun”. Det nya albumet Sometimes, Forever stod i centrum som jag hade hoppats att det skulle göra. Om jag räknade rätt spelades nio låtar från det nya albumet.
Det var trångt framför scenen och konserten var utsåld. Vi bjöds på en härlig stund med höjdpunkter som ”Circle the Drain”, ”Feel It All the Time” och avslutande ”Yellow is the Colour of Her Eyes”. Publiken jublade och det blev två extranummer. Först spelades en lite snabbare version av ”Don’t Ask Me” och sedan avslutades allt med ”Your Dog” efter drygt en timme.
Soccer Mommy åkte vidare till Tyskland för spelningar i bland annat Berlin och Bremen och jag åkte hem till Bohuslän igen efter en härlig helg i Köpenhamn.
