1960-talets garagerockscen har en särskild plats i mitt hjärta. Band som 13th Floor Elevators, Chocolate Watch Band och The Sonics är några som jag alltid återkommer till och som har inspirerat massor av yngre musiker. Ett av dessa band ska jag berätta om nu.
The Cynics kommer från Pittsburgh, Pennsylvania och släppte några grymma plattor i slutet av 1980-talet och 1990-talet. Den mest kända är nog Rock ’n’ Roll från 1989 och bandet splittrades i mitten av 1990-talet. I början av 2000-talet återskapades bandet av gitarristen Gregg Kostelich och sångaren Michael Kastelic som båda var med under glansdagarna. Kostelich grundade bandet 1983.
Garagerocklegendarerna var bokade till Loppen på Christiania och den fina kombinationen ville jag inte missa så jag satte mig på en buss från Göteborg till Köpenhamn. Utanför fönstret susade strandängar, åkrar och hav förbi och mina öron fylldes med musik.
Den danska huvudstaden välkomnade mig med kvällssol när jag gick över Langebro i riktning mot Christianshavn. Det märktes att det var fredag och att sommarens värme inte riktigt hade tagit slut för det var gott om folk på uteserveringarna.
Solen sänkte sig och bjöd in det vackra höstmörkret när jag gick in på Christiania och fortsatte uppför trapporna till Loppen. Det var, som alltid, härlig stämning i den fina lokalen och Black Magic Six ”Hudaa” hördes ur högtalarna. DJ Lord Gravenice Esq bjöd på massor av kända och okända låtar och för min del blev jag påmind om vilken grymt bra sångare Charles Bradley var och gladdes åt att The Solarflares ”You Want Blood” spelades. Med andra ord stort beröm till DJ:n.
Vid 23-tiden gick The Cynics på scen. Det var annonserat att de skulle spela hela Rock ’n’ Roll-albumet, men texten i Facebookeventet kan ha varit från pandemitiden för jag blev lite ställd när de inledde med ”Yeah!” som ligger på Twelve Flights Up. Det gjorde absolut ingenting för det är en av mina favoritlåtar med The Cynics så konserten inleddes på bästa sätt och publiken var med på noterna redan från början. Det var en kvartett på scen och därefter fortsatte de med ”Baby, What’s Wrong”, strålande ”Way It’s Gonna Be”, ”Girl, You´re On My Mind” och ”Get My Way” som i tur och ordning inleder Rock ’n’ Roll. Jag kunde inte tänka mig en bättre inledning och inramningen var perfekt för garagerock. Musikerna var engagerade och publiken gav säkert mycket energi tillbaka. Det var dunkelt och varmt på Loppen i alla avseenden.
Även om inte hela Rock ’n’ Roll spelades så kretsade mycket av konserten kring den plattan. En av kvällens absoluta höjdpunkter var när favoriten ”Close to Me” revs av. Wow, så bra det var! ”Last Time Around” spelades i slutet och bland extranumren var det främst ”I Need More” som stack ut tillsammans med en härlig version av ”No Way” och ”Love Me Then Go Away” som satte punkt för tillställningen vid midnatt.
Det var nog ganska enkelt att lämna Loppen nöjd och belåten efter denna konsert. Jag var i alla fall väldigt nöjd och promenerade återigen mot Langebro med fullmånens ljus som vackert sällskap i natten.
