Funhouse på Malmöfestivalen – tidlös rock i gotisk tappning

Om du någon gång har gått på konsert i Malmö, är det inte helt osannolikt att du har sett Funhouses sångare Mikael Körner stå och ratta ljudet. Den rutinerade ljudteknikern var med och startade sitt gothrockband redan 1986. Samma år som brittiska The Mission gav ut debutalbumet God’s Own Medicine. Och nämnda The Mission har förblivit den allra starkaste referensen.

Funhouse hade varit inaktiva ganska länge när de återförenades (i ny line-up) 2019. Och idag är de ett än mer udda inslag i det malmöitiska musiklandskapet. Med ett organiskt och storslaget rockbandsound placerar de sig en bra bit från det rådande trummaskinsstyrda postpunk-idealet. Det är melankoliskt och romantiskt, snarare än mörkt och dystopiskt.

Hur funkar det idag då? Jo, faktiskt helt förträffligt. Kanske för att det i grund och botten handlar om rak, melodiös, tidlös rock. I gotisk tappning. Som bara har lånat rökmaskinen och några av poserna från Sisters of Mercy. Och kanske några gitarrljud och basgångar från Fields of the Nephilim.

Det är framför allt folk som var med när det ”begav sig” som har tagit sig till Rock Stage på Malmöfestivalen kvällen som följer den bastuvarma måndagen. Inledande ”Voices” sätter stämningen direkt. Därefter är det tidsresa bakåt till åren då nämnda ikoner började varva ner medan Funhouse och andra akter ur ”the second wave of goth” envetet harvade vidare.

För under några år jobbade även namn som tyska The Merry Thoughts, brittiska Children on Stun eller norrländska Dark Side Cowboys flitigt på att fylla tomrummet sedan Andrew Eldritchs oupphörliga beef med skivindustrin. Och, utan att för den sakens skull närma sig de uppenbara förebildernas storhet, hörde Funhouse ändå bland klassens toppelever.

Kvällens spelning är framför allt en påminnelse om vilken räcka starka låtar (bland goth-anthems som ”Out of the Blue” eller ”Velvet Kiss”) de hann få ut under sitt produktiva 90-tal. Det är mycket samspelt, de verkar trivas på scenen och ler bra mycket mer än ett ”svårmodigt” gothband förmodas göra. Och får mig att se än mer fram emot det nya material som ryktas vara på väg.

Jag kommer på att förra gången som jag själv såg Funhouse faktiskt också var på Malmöfestivalen. Då var de aktuella med sista skivan Flames of Love (2003) och Mikael presenterade ”hiten” ”Forever True” som ”en låt om min ex-fru” och sa sedan ”gift er aldrig”. Ikväll spelas samma låt som avslutning och med samma presentation – med skillnaden att Mikael istället säger ”skilj er aldrig, då blir ni som mig, en bitter gammal man”. En tvär vändning kan tyckas men i övrigt är det imponerande konsekvent.