Samtalen med pianisten Gabo Paillao i hiphop-bandet La Brígida Orquesta påminner om att musik kan rädda liv. Hans möte med en äldre publik i Malmö fick honom att inse att musik var något större än vad han först hade trott.
Det är fredag kväll i Santiago, och jag kan inte gå och lägga mig. Vänner postar hela tiden inspelningar från Way Out West och Sons of Kemet knockar mig helt. På Spotify letar jag genast upp mästerverk från albumen Your Queen is a Reptile och Black to the Future. På samma sätt har The Roots, Sabres of Paradise och Los Fabulos Cadillacs fascinerat mig tidigare, och precis så här fick gänget i La Brígida Orquesta mig på fall för ett par år sedan.
”Si te busca” är en låt att dö för, som gör livet värt mer än allt och pianisten Gabo Paillao är ett geni. På Club Subterraneo börjar han med ett ”vamos a la chucha no” och sedan låter han berättelsen, pianot, MC Matiah Chinaski, publiken och blåset ta över.
Precis som för många andra i hans situation, både vännerna i området La Pincoya, i norra Santiago, och influenser som Charles Mingus, Thelonious Monk och John Coltrane, har musiken räddat liv. Hans föräldrar kom till Santiago för att jobba. Jobb fanns inte där de bodde i södra Chile. I Santiago fanns jobb om en var beredd att ta dem. De dök upp lika fort som de försvann och varade ibland inte längre än att det var dags att vakna i ottan för att söka nytt nästa dag.
När en är tonåring är i det läget är hoppet om ett liv som funkar inte så starkt. Det är däremot trycket att prova pasta base eller andra droger som delas ut gratis första gången, för att sedan säljas till ett betydligt högre pris när en är fast i begäret.
Flera av Gabos vänner tog den lättare men dyrare vägen, men några kvarter bort, i Conchalí fanns räddningen i jazzkvällarna i musikhuset och hos Conchalí Big Band. Området Conchalí, i norra Santiago har varit en bördig plats för urban musik som Juana Fe och Como Asesinar a Felipes. Och om jag inte har helt fel, så finns rötterna till Malmös stoltheter Advance Patrol här någonstans.
Gabo Paillao har spelat tillsammans med artister som Ana Tijoux, men det är tillsammans med vännerna i La Brígida Orquesta som de gör underverk. Debutalbumet blev belönat med en nationell Grammy för bästa innovativa album och de drog på Europaturné som tog dem till Köpenhamn och Malmö.
Gabo var fascinerad över hur den skandinaviska publiken uppskattat deras jazz, nästan mer än deras sköna urbana vibes. ”Jag fascinerades totalt av att även äldre människor gick på konserter, personer med mycket koll och erfarenhet. Jag träffade jazzälskare som verkligen uppskattade vår musik. I Malmö, i Sverige, var publiken kanske bara något hundratal personer, men det var en väldigt kunnig och engagerad publik, som såg vår musik som urban mer än latino.”
Tidigare i år kom bandet med en uppföljare till rosade albumet Corte Elegante. Den nya EPn Antipoda är en historia om ett band som rest i Europa, kommit tillbaka till ett Sydamerika som varit helt instängt och avstängt under två års pandemi, för att nu börja öppna upp igen.
Bandet tar sig runt i sin van och beskriver vad de ser omkring sig. Att vara en ”Novato”, är att vara del av någonting. Det är precis vad det handlar om. Från att ha växt upp i på en plats som nästan inte finns, en så kallad toma (område ockuperat av bostadslösa), är Gabo och bandet en del av framtidens musikscen.
