Buenos Aires 2022. Ryktet går att Viagra Boys är på väg tillbaka till Sydamerika. När deras argentinska fans lyssnar på ”Sports”, ”Ain’t Nice” och ”Worms” går deras tankar till legendariska bandet Sumo och ledaren Luca Prodan.
Det är inte så konstigt, med tanke på Viagra Boys texter, som den här: ”The same worms that eat me will someday eat you too”. Det är något som skulle kunna ha kommit från Luca Prodan.
Under fem år var Luca Prodan en av Argentinas, Latinamerikas och kanske världens mest inspirerande artister. Fram tills han dog 1987, endast 34 år gammal.
Att han skulle ha fem år, var något som Prodan själv verkade vara i högsta grad medveten om. Hans bror Andrea berättar i en dokumentär om hur Luca konstant sjöng på David Bowies ”Five years”. Det var då 1982 och fem år innan Luca dog.
Känd för sitt kala huvud, sin ögonkontakt och sin närvaro till människor som levde ett hårt liv, vände han och vännerna i Sumo upp och ned på musikscenen med sin blandning av reggae och punk.
Vi börjar ändå i London 1979. På en skivaffär vid Marble Arch, i närheten av Hyde Park, jobbade Luca Prodan. Grabben, som föddes i Rom och var uppfödd i Skottland, hade rykte om att vara ett musikaliskt geni.
Prodan var känd som italienaren som kunde känna igen vilken sång som helst, bara en visslade en snutt som hade tillstymmelse till att likna melodin.
Inom honom pågick något helt annat. Hans liv hade nu nått botten. Systern hade precis tagit sitt liv och heroinet var på god väg att ta även hans.
En dag fick Prodan ett brev från Córdoba, Argentina, från en gammal vän och skolkamrat. Hans skotske vän berättade att han sedan en tid är bosatt i norra delen av Argentina.
”Att han skulle ha fem år, var något som Prodan själv verkade vara i högsta grad medveten om”
Prodan bestämde sig för att också flytta ner till Sydamerika. Kanske kunde det vara en positiv vändning. Kanske kunde han lämna heroinet.
Det blev till viss del som tänkt. Prodan kände sig snabbt hemma i Argentina och rörde sid mellan Cordoba och huvudstaden Buenos Aires.
Efter några år med olika band och konstellationer som spelade punk, dub och reggae, hittade bandet Sumo sin form 1985. Debutalbumet fick namnet Divididos por la Felicidad (splittrade, delade av glädje), en direkt hyllning till den stora inspirationen Joy Division.
Debuten lät annorlunda än allt annat i Argentina vid den tiden. Tilltalet i texterna, Luca Prodans attityd och närvaro på scen, och ett band som trots sångarens utstrålning var en självklar helhet.
Dividos por la Felicidad blev anses vara ett av de bästa latinamerikanska albumen någonsin, med låtar som ”La Rubia Tarada”, ”Mejor no Hablar de Ciertas Cosas” y ”No Acabes”.
Luca kanske kunde fly undan heroinet men aldrig alkoholen. Det blev två album till med bandet Sumo innan han dog i en hjärtinfarkt, endast 34 år gammal.
Men Luca Prodan finns definitivt kvar i hjärtat hos alla som gillar punk, ska och reggae. Hos alla som vägrar bli gamla och som håller friheten högt.
”Los Viejos Vinagres” (ung. de sura gamla stötarna) är en sång till alla oss. Det är en sång om att vara ung, framförallt ung i sinnet. Att sluta lyssna på dem som säger att ”du kommer att trilla och slå dig”. Kanske det rent av sitter en sådan gamling på din axel.
Temat är konsekvent. I Sumos första hit ”La Rubia Tarada” sjunger Luca Prodan om att han är trött på människor som frågar om hans kala huvud – något som var ovanligt i Buenos Aires musikvärld vid den tiden.
Han känner sig inte hemma på diskoteket eller i den räddhågsna modevärlden. Sent på natten går han istället ner på kvarterskrogen på hörnet, tar ett glas med de som fortfarande är vakna.
”Basta! Me voy, rumbo a la puerta
Y después al boliche a la esquina
A tomar una ginebra con gente despierta
¡Esta sí que es Argentina!”
Här kan man se kärnan i Luca Prodans kreativitet och destruktivitet. Närheten till människor som många andra valde att undvika, gjorde att han, efter bara fem-sex år i Argentina, kände samhället bättre än de flesta artister som var uppväxta i landet.
På sista albumet med Sumo ligger sången ”Mañana en el Abasto” som handlar om en morgon i kvarteren i Abasto, mellan Barrio Almagro och Barrio Balvanera västerut på Avenida Corrientes.
Den här låten kom att beskriva Buenos Aires på ett sätt som många andra artister aldrig lyckades med. Att beskriva mångmiljonstaden utifrån vardagens liv bland vanliga människor.
Mitt bland alla grönsakshandlare och småföretagare på Mercado Abasto rörde sig en stor grupp fattiga människor för att hitta någon inkomst för dagen. De här kvarteren är också kända för den legendariske tangoartisten Carlos Gardels uppväxt.
”Mañana en el Abasto” skrevs vid tiden när marknadsplatsen Mercado Abasto skulle läggas ner, och med den vardagslivet och försörjningen för människorna i området, som redan hade det väldigt svårt.
PS. Det finns flera dokumentärer som beskriver Luca Prodans liv. En av dem är Juntos/Together, av den danska regissören Jannik Splidsboel, vilken visades på Doc Lounge i Malmö för några år sedan.
