Bakom skivbolaget Tonbad Grammofon återfinns Nicklas Barker (Anekdoten, My Brother The Wind) och Sophie Linder. De utgör även instrumentalduon Kosmogon vars debutalbum Mässan (2021) var skivbolagets första release. Ett imponerande album bestående av två långa episka kompositioner som kommunicerar med Ralph Lundstens elektroniska naturhymner likväl som Popol Vuhs svävande krautrock.
När det nu är dags för släpp nummer två från Tonbad Grammofon är det Nicklas Barker som presenterar soloalbumet Epektasis. Ett album som enligt Barker har trådar bakåt till efterkrigstidens experimentella förgrundsgestalter, musiker som La Monte Young, Eliane Radigue, Tony Conrad och Pauline Oliveros, vilka har gjort avtryck hos honom.
Epektasis har beröringspunkter med Mässan, men är några nyanser mörkare, mer minimalistiskt och mer krävande. Inledande ”Himlarymderna” slår direkt an en suggestiv stämning som består fram till avslutande och förlösande ”Klara skyar”.
De sex låtarna som utgör albumet är skapade på mellotroner och gamla vintagesyntar. Atmosfären är mörk och meditativ och den minimalistiska strukturen har en del gemensamt med Barkers tidigare nämnda förebilder, annars hörs ekon av Michael Stearns ambientklassiker Planetary Unfolding (1981) och tidiga verk av Klaus Schulze.
Ordet Epektasis härstammar från grekiskan och betyder ungefär ”strävan bortom”, vilket går att koppla till de skiftande stämningar som Barker skapar. Den mörka grundtonen som går igenom albumet ger en tyngd som långsamt ändrar karaktär när skimrande toner bryter in tillsammans med pulserande percussioninslag. Och när änglalika körer ekar igenom de atmosfäriska dronemattorna når musiken högre höjder.
[Tonbad Grammofon, 29/7]
