På fredag släpper världsturné-aktuella Viagra Boys nya albumet Cave World. HYMNs Alvar Johansson har pratat punk med trummisen Tor Sjödén.
Det är olidligt varmt och ändå är det inte ens sommar än. Råttorna är stora som hundar. Ganska snart – om än sisådär tio, femton år – kommer ett abstinensstirrigt Viagra Boys att tvingas stå till svars för sina synder framför en kommitté av välartade juridikstudenter, principfasta och instuderade på Nietzsche, att ta vara på sin potential och självförverkligande. Tills den dagen fortsätter de vara förfallets största förespråkare, jazzens kamikazeplan, fem helt vanliga killar med helt vanliga intressen.
Åtminstone om man ska tro batteristen Tor Sjödén. Han har varit föräldraledig, och konserterna under denna turné blir några av hans första på länge.
Korten på bordet: jag har haft en jävligt märklig vecka. De byter ut fönstren i mitt bostadshus så jag lever med vit presenning framför alla fönster, har inte sett solen på en vecka. Dessutom så är vår hantverkare en galen konspiratör. Han håller långa monologer om att det finns en judisk familj som styr hela världen i hemlighet.
– Oj jävlar.
Men jag tänker att vi stångar oss in i det här. Jag har lite fenomen här som jag skulle vilja att du, som auktoritet på ämnet, avgjorde ifall de var punk eller inte.
– Vi lämnade punken typ 2007.
Svara med magkänslan.
– Okej, men vafan – kör på.
Rattfylla.
– Nä fyfan, inte punk. Man kan ju döda barn.
Och det är inte punk att döda barn?
– Punk ska ju vara något bra.
Apan som hade en snedtripp på lugnande och åt upp sin ägares ansikte?
– Inte punk. Man ska inte ha sådana djur hemma.
Men var inte apan i sig lite punk?
– Nä.
Okej. Inte punk. Att inte vaccinera sig?
– Då är man väl bara dum i huvudet?
Innebandy?
– Punk är väl att skita i allt och bara göra sin grej, så om man verkligen vill spela innebandy är det jävligt punk att göra det.
”Punk är väl att skita i allt och bara göra sin grej, så om man verkligen vill spela innebandy är det jävligt punk att göra det”
Ansiktstatueringar?
– Nä, det är det inte.
Vill du motivera?
– Jag kör ju Volvo och gillar att slänga skräp. Jag är så jävla förbi det där med att “vara” något eller ”inte vara något”.
Men om vi ser punken mindre som en subgenre och mer som ett state of mind, ett uttryck, en livsstil?
– Okej, okej jag fattar. Nä men det är inte punk.
Unabombaren?
– Han var väl fan rätt punk. Han dödade väl ingen?
Jag vet faktiskt inte.
– Nä, förresten han är inte punk. Eller – nästan punk då.
Nästan punk. Men han faller på det att han skadade folk.
– Precis, han skadade folk.
Snatteri?
– Om man måste snatta så måste man väl?
Men att snatta på ren illvilja? Jag brukar ta dyr frukt och skanna som billig frukt när jag är inne på Coop. Är det punk?
– Jo, men det är fan punk.
Att hälla olja i havet?
– Det är inte punk. Det är dåligt.
Det känns som någonting ni skulle kunna göra, eller i alla fall något som någon i en av era låtar skulle göra. Ni gillar ju att spela på den idiotgrejen. Grisigheten.
– Ja, fast tömma olja i havet är ju bara rent idiotiskt. Vi försöker ju inte vara dumma.
Fast ni kan ju ta er an den rollen ändå.
– Jo, det är väl en drift med det extrema. Och det är rätt kul när folk inte fattar om det är allvar eller inte. Vi är så säkra på vad vi tycker att det för oss blir ganska enkelt att skoja om sådana grejer. Vi gillar att förvirra folk, förvirring är en stor inspiration. En stor del av vårt musicerande är att ta sig till nya platser genom att inte veta vad vi håller på med. Det är inget kul när allt är som man väntar sig. Folk ska känna “vad fan är det här för något.”
Idiotin kan ju också vara en nödutgång. Att bara balla ur är ett sätt att frigöra sig.
– Samtidigt så har man två barn som man måste lämna på dagis. Det tåget har nog gått, tror jag.
Blir du sugen på det någon gång?
– Det är klart att man blir sugen på att bara ta bilen och dra. Jag kände igen mig i det när jag läste Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri – den farsan säger ju verkligen upp sig. Och det är klart att det lockar att bara skita i allt och dra till typ Hamburg när klockan är kvart över sex en onsdag och man ska laga mat och inget funkar. Men det blir så jävla oinspirerande till slut, att bara svina omkring.
Skattefusk. Punk eller inte?
– Lite punk.
Elon Musk?
– Jo, men han är punk.
Han är punk?
– Eller så är han inte det? Jag gillar honom ändå, han sa att när man skaffat ett barn, då har man gjort ett val, man har satt en människa till världen, och då är man skyldig dem allt. Jag tycker att det var fint sagt. Många skaffar barn och sen skiter de bara i dem. Vafan- man har ju valt att skaffa barn för i helvete. Då är man skyldig att ge dem det bästa man har.
Att avstå onani?
– Det är vi jävligt dåliga på.
Det finns ju de som har det som en sorts självdisciplineringsritual.
– Sådana högersnubbar typ?
Precis.
– Det är inte punk. Runka mer.
Att sälja ut sig till reklam?
– Är det en pik?
”Branschen är ju hemsk, man måste göra det man måste för att betala hyra”
Det har ni väl inte gjort?
– Branschen är ju hemsk, man måste göra det man måste för att betala hyra.
Jag har hört hävdas att om man som konstnär ska sälja ut sig så bör man ta det vidrigaste företag man hittar som är öppna med sin vidrighet, och inte ett som försöker verka goda.
– Vi har väl gått någon mellanväg.
Men är det punk?
– Det är väl definitionen av att inte vara punk. Men hyran ska ju betalas.
Mobbning?
– Nä, fyfan. Mina barn ska snart börja skolan. Du vet hur det var – barn är taskiga alltså.
Barn? Rent principiellt – punk eller inte?
– Punk. Jag och mina barn träffade en blind kvinna, med en sån ledarhund. Jag sa att mina barn älskar hundar. Då säger min dotter ”VI ÄLSKAR DISKMEDEL OCKSÅ”.
Sex på offentliga platser?
– Fan alltså. Par som ser så där lite tyska ut, som knullar i nån park, det är inte kul. Men om man gör det så ingen ser … Fast det är ju grejen, att folk ska se. I och för sig, jag hade nog blivit glad om jag såg det. Och om man gör det på ett smidigt sätt så.
Manskvällar?
– Nä fyfan. Du vet, man är och klipper sig någonstans och så är det alltid någon som säger att ”åh vi har cigarrkväll du vet, vi är några killar som träffas och dricker whiskey och röker cigarrer och pratar sportbilar”. Fy fan.
Men sådana där motsatta manskvällar då? När killar träffas och pratar om sin egen skuld i det patriarkala samhället?
– Man skäms ju ögonen ur sig. De känns så jävla osäkra på något sätt. Håll käft och bli en bättre människa istället för att sitta och hålla på – försök vara schysst, ta lite ansvar.
