Rich White Honkey Blues kom som en skänk från ovan! Helt otippat den absolut bästa skiva jag hört på flera år. Countrylegendaren Hank Williams, Jr. lyckas samla flera av de låtar jag vuxit upp med och kommer ut med en fantastisk bluesskiva. Albumet inleds med ”.44 Special Blues”; en akustisk blues av den legendariske Robert Johnson. På flera kommande spår hörs min favouitartist R.L. Burnsides ande. Låtar som ”Georgia Women” och ”Fireman Ring the Bell” är fantastiska. Drivande, hypnotiska och fullständigt medryckande.
Rich White Honky Blues är ett stjärnspäckat album, producerad av Dan Auerbach från bluesbandet The Black Keys. Rhythmsektionen består av min favoritgitarrist Kenny Brown och en av mina favorittrummisar Kinney Kimbrough. Det är en skiva av berömda, och mindre kända, bluescovers som ofta satta i en tagning av det tighta bandet. Jag har svårt att inte vara star struck.
Titelspåret ”Rich White Honky Blues” inleds med den komiska frasen: ”I’m a rich white honky, but I know how to play the blues”. En mening som följt Hank genom livet och sin karriär (ok, kanske inte ordet ”rich”). Redan 15 år spelade han in sin första låt, ”Long Gone Lonesome Blues”, vilket är en cover av sin legendariske far Hank Williams Sr. Stora skor att fylla, men under bara några år hittade han sin egen stil. Hank Williams Jr har blandat honky tonk, rock and roll och inte minst blues i sin musik och därmed skapat en unik stil. En mix som gjorde honom stark som egen artist utan att rida på sin fars rykte.
Nu, 73 år gammal, släpper han (enligt mig) sitt bästa album. Jag fullkomligt älskar rhythmsektionens tighta sound och Hanks röst som fortfarande låter ung och fräsch. Och inte minst har kvar den jävlaranamma som han gjort sig känd för under åren.
Skivan är det bästa jag hört på väldigt länge, och jag satte den på repeat flera gånger om direkt! Jag kan inte sluta lyssna på den.
[Easy Eye Sound, 17 juni]
