Mina förväntningar är inte så höga när fjärde Hank Williams i ordningen släpper sitt debutalbum, Southern Circus. Släktskapet har redan klarat tre generationer countrymän, och helt i obskyrum dyker Coleman Williams upp under namnet IV and The Strange Band. Han går inte under namnet Hank 4, eller något annat för att framhäva sitt släktskap med Hank Williams Sr, Hank Williams Jr eller Hank Williams III. Det är väl respekt att försöka stå på egna ben, men när albumet är så tråkigt och intetsägande kunde all extra push vara lönsam.
Albumet börjar med en långsam och tråkig låt, ”Train”, och den nästa, ”Cigarette Ends” lyfter inte. Så när tredje låten, ”Deep Down”, börjar lika långsamt och tråkigt har jag nästa gett upp. Den lyfter dock och blir både snabb, skitig och ösig. Bra. Det är vad jag förväntat mig, men det räcker ändå inte.
Coleman själv har ett utseende som gör att man inte kan placera honom. Han klär sig som sin far, Hank III, med skitiga countrykläder och är fullt tatuerad, men han har ett oskyldigt och väldigt städat ansikte med en, vad som känns tillagt, prydlig ”Lemmy-mustasch”. Låtarna har titlar som tyder på att bandet hade velat vara tuffare än då låter: ”Inbred”, ”I’m Gonna Haunt You” och ”Drinking Sad”, men Colemans röst har ingen övertygelse överhuvudtaget. Det är som han bara sjunger ord som står på pappret framför honom. Enda låten som gör att man vill lyssna lite till är ”Filth” som avslutar skivan, men då är skivan redan slut och inte vill jag sätta den på repeat.
Nä, jag vet inte vad jag förväntade mig, men då tre generationer Mr Williams före Coleman Williams lyckats att skapa namn, stil och trogna fans, känns det som IV and the Strange Bands arv kommer att blekna snabbt.
Med ospännande och tråkig röst, intetsägande låtar och total ovilja att vilja lyssna på skivan igen får den endast 2 i betyg. Det är nästan så att jag önskar att Coleman Williams inte valt att släppa sin skiva.
[Black Country Rock, 17 juni]
