Bakom artistnamnet An Echoic hittar vi Martin Kihlstedt. Malmöartisten har profilerat sig genom ett originellt utryck inom psykedelisk folk, inte minst i den smala subgenren freak folk som Martin bemästrat tillsammans med sin följeslagare och tillika producent Andrew Feels.
Genom en djärv ljudproduktion och ett låtskriveri som vågar utmana lyssnaren väver den litteraturinspirerade artisten samman sina verk med ett mål om att utforska. HYMNs Anton Hedberg tog ett snack med Martin för att prata om subgenre, praktisk filosofi och hans senaste singel ”Varje sekund”.
Martin Kihlstedt har en bred musikalisk bakgrund. Han började spela gitarr vi 12 års ålder och fick tidigt en fixering vid Jimi Hendrix vilket öppnade ett intresse för instrument och låtskrivande.
– Det gick snabbt från att bara handla om gitarr till att innefatta sång och låtskriveri, musikskapande generellt helt enkelt. Jag började nog skriva låtar när jag var runt 14-15 år. Efter Hendrix var det främst indierock som gällde och jag spelade i diverse lokala band som körde indie men också funk och jazz. Jag har nog aldrig spelat musik i någon konstellation utan att det funnits någon form av kreativt inslag från min sida. Antingen har jag skrivit musiken eller så har den improviserats fram tillsammans med andra.
Martin berättar att han alltid dragits till musik med mer genomarbetade texter eller låtar som har någon form av edge eller progressivt inslag. Med An Echoic vävs dessa element samman. Genreplaceringen för hans musik beskrivs enklast som psykedelisk folk men klassas inom subgenrer som freak- eller acid folk. Artistens stil präglas av de influenser han fick under sin tid på jazzcollege i Toronto, Kanada. Där förändrades förhållningssättet till musiken, inte minst genom hans eget skrivande. Det gav honom ett annat helhetsperspektiv på skapandet. Han lärde sig se annorlunda på dynamik, hur olika ljudfrekvenser kontrasterar varandra och inte minst lärde hans sig vikten av att lyssna.
– Jag brukar tänka på en hel del musikteoretiska aspekter, men det kan vara lite på gott och ont. Det är lätt att övertänka sånt där. Jag själv, som i likhet med många aspirerande jazzmusiker, har en tendens att forcera in för mycket komplexitet vilket helt klart kan få negativ inverkan på det konstnärliga uttrycket. Jag har nog alltid tänkt att jag vill försöka göra något som inte har gjorts tidigare. Det känns mest spännande så, även om det inte alltid går hem för alla… eller ens för en själv. Jag har alltid försökt involvera överraskande inslag, samtidigt som jag har velat behålla någon slags övergripande balans mellan det enkla och det mer konstiga.
”Jag har alltid försökt involvera överraskande inslag samtidigt som jag har velat behålla någon slags övergripande balans”
Martin skapar sina produktioner tillsammans med sin producent Andrew Feels som blev en nära vän under studietiden i Toronto.
– Han var alltid lite av en galen person under den tiden, även nu. Inledningsvis hittade vi varande i att vi hade samma humor. Men Andrew hade även en approach till musik som resonerade med mig. Väldigt öppen och nyfiken på både enklare och mer komplex musik, allt från pop till bebop. Andrew är förmodligen den som har utmanat mig mest gällande att hitta ny och spännande musik. Han lärde mig att förhålla mig till musik på ett sätt som jag aldrig riktigt gjort innan. Jag och Andrew har samarbetat på distans i 2-3 år nu. Jag brukar skicka över något jag skrivit och sedan ger han feedback och kommer med idéer.
3 juni släppte An Echoic singeln ”Varje sekund”, en låt som blandar det svenska och engelska språket. En av Andrews ”galna idéer” som fick fäste hos Martin där han skapade en dialog mellan två olika röster.
– Låten representerar en kluvenhet. Rösterna representerar varsin känsla som både kontrasterar och kompletterar varann. Min musik har alltid kretsat kring lite mer abstrakt och möjligen esoteriskt tänkande. Frågor som berör personlig identitet och introspektion har varit ett ganska centralt tema. Jag är ganska intresserad av filosofi och känner väl något slags behov av att försöka förmedla sådana tankebanor. Mycket inspiration kommer från vissa författare eller filosofer jag läst.
Att Martin är intresserad av filosofi känns som en underdrift när han berättar om att han just nu jobbar på sin magisterexamen i praktiskt filosofi. När vi går in djupare på ämnet minns Martin tillbaka till ungdomen och om hur hans uppväxt kan ha påverkat hans filosofiska bana.
”Mycket inspiration kommer från vissa författare eller filosofer jag läst”
– Jag var en rationell och vetenskaplig tonåring. Jag växte upp i ett religiöst Jönköping, hela min klass var jättekristna och jag ställde mig emot det stenhårt. Min familj var inte religös men hela min omgivning var kristet troende, ibland kunde det vara lite konfrontativt men det var aldrig ett stort problem. Men jag kände mig otillfredsställd att prata med människor som jag upplevde som trångsynta, det blev en frustration som gjorde att jag tänkte väldigt mycket. Jag hade en nära vän då som var religiös men som tillslut lämnade kyrkan och vi pratade väldigt mycket om just det religiösa. Det var lite där jag hittade min ingång till filosofi, guds existens kan man säga.
– Jag tänkte att jag hade en stabil grund att stå på, jag var trygg i min icketro. Men det förhållningssättet funkar inte riktigt i konstnärliga sammanhang, för då missar man någon. Det här med att söka funktionalistiska förklaringar och rationalisera, om man förhåller sig så till konst så missar man något djupt.
