Shindig Festival – förhoppningsvis en återkommande tradition

Poppets – Foto: Kristoffer Nilsson

Söndagen överick till måndag, men fortsatte att vara söndag. Det var Sveriges Nationaldag och solen lyste över det fantastiska landets näst största stad. Jag promenerade utmed Karl Johansgatan i riktning mot Café Hängmattan där den första versionen av Shindig Festival ägde rum och det var ett gediget program under eftermiddagen och kvällen. Det var en scen utomhus och en inomhus och all livemusik var inomhus. 

Klubben Shindig har huserat på Fyrens Ölkafé när det varit möjligt sedan hösten 2020 och på senare tid har en söndag i månaden varit standard. Klubben skapas mycket runt husbandet Ljudgården med Joakim Fritzner, Ebba Nilsson, Malin Almgren och Matilda Sjöström. De får besök av andra musiker och gör, tillsammans med artisten, tolkningar av artistens låtar. Under festivalen var det samma koncept. 

Sabina Högdahl – Foto: Kristoffer Nilsson

Först ut på scen vid fyratiden var Sabina Högdahl. Hon är en ny bekantskap för mig och jag hade bara hunnit lyssna på några låtar före konserten. På Café Hängmattan var det i regel sittande publik och en behaglig stämning. De fyra musikerna genomförde en fin konsert där höjdpunkterna var snyggt popiga ”Strange Illusion” och ”Astronaut” i slutet.  

Songs of Boda – Foto: Kristoffer Nilsson

Ljudgården gick på scen för första gången vid halv sju och Matilda Sjöström sjöng Amason-covern ”Flygplatsen” på ett strålande sätt. Kort därefter gick Songs of Boda på scen och det blev ett lite rockigare set än hur jag är van vid att se honom. Det passade låtarna perfekt och Joakim Fritzners pedal steel låg som en vacker matta i ljudbilden tillsammans med den skickliga rytmsektionen och Songs of Bodas gitarr och sång. ”1234 Again” och avslutande ”Pocket Call” var nog de låtar som lyfte mest utan att förändras alltför mycket från originalen. Jag blev även särskilt glad av att få höra favoriten ”Let the Song Be Slow” och att se barnen dansa med gosekrokodil och gosehaj framför scenen. Det var bara väldigt vackert. 

Det var även mycket annat, utöver livemusik, som hände under eftermiddagen och kvällen. Klubb Dekadanz, med Gittan Kock och Tobbe Kå, fixade ett strålande fruktbingo inför den stora publiken redan vid halv tre. Dekadanz huserar normalt sett på Pustervik och är en av deras bästa vardagsklubbar, om du frågar mig, men dessvärre fick jag ”fel” bricka denna gång. Sedan fick vi höra underbar och tänkvärd poesi av Sara Garib och se grymt häftig Voguedans av Demba samt vara med om ett quiz i regi av Anders Westgerd, vilket slutade med att undertecknad, glädjande nog, plötsligt insåg att han tillhörde det vinnande laget. Utöver det var det DJ:s, både inne och ute, som förgyllde festivalen. Det var en mycket väl genomförd festival på alla sätt och det var väldigt lätt att trivas på Café Hängmattan under Nationaldagen.

Inför andra set gick Ljudgården på scen vid kvart i åtta och Matilda Sjöström sjöng Thåströms ”Fan Fan Fan” som bara Matilda Sjöström kan sjunga Thåström. Därefter fick vi glädjande nog höra Joakim Fritzner sjunga sin egen låt ”Shock Me” vilket lät väldigt bra innan Matilda sjöng Steget-favoriten ”Såna som du”. Det var en lyxig stund.     

Mathilda Brink – Foto: Kristoffer Nilsson

Det känns som en evighet sedan jag såg Mathilda Brink senast och det var på Oceanen 2019, men allting känns extra länge sedan eftersom två år nästan ”gått förlorade” i sådana här avseende på grund av pandemin. Hur som helst gick Mathilda Brink på scen tillsammans med Ljudgården och inledde med ”En melodi som är flyktig”. Ljudbilden var större och tyngre än på plattan, och det passade fint, medan Mathildas strålande sång var precis lika vacker som alltid. Sedan fortsatte det med låtar från albumet Maestro där främst en rockig version av ”Frigjord” stack ut och allt avslutades på bästa sätt med magiska ”Bohuslän” strax före halv nio i vackert orange ljus.  

Kvällen avslutades med punk och det var duon Poppets som gick på scen vid niotiden. Jag minns inte när jag såg dem senast, men det är en del år sedan. Vi bjöds på en ösig stund med höjdpunkter som ”Break My Bones” och den grymma Liket Lever-covern ”Hjärtats slag”. Det kändes som en perfekt avslutning på en härlig festival som jag hoppas blir återkommande. Nationaldagen kunde knappast firas på bättre sätt i år i alla fall.