Trots att det var slutet av maj var det fortfarande ganska kallt och i skuggan över kullerstenarna vid Kronhusbodarna var det nästan lite höstkänsla i vinden när jag gick i riktning mot Järntorget och Pustervik.
Det är märkligt med vanor för trots att det var tydligt skyltat vid Pusterviks huvudingång att kvällens entré var flyttad trettio meter till vänster kunde jag inte låta bli att dra i handtaget till den låsta dörren vid den nedsläckta foajébaren. När jag kort därefter tog mig till rätt dörr var det enkelt att ta sig upp till matsalen via ett trapphus. Scenen var inramad av röda skynken och det lyste även rött från strålkastarna i taket. Måndagskvällen bjöd på tre konserter och vi tar dem i tur och ordning.
Först ut på scen var Tårkalas. De har hunnit släppa två singlar i år och är ett spännande band som kallar sin musik för “Västkustemo med mos”. I mina öron lät det som en lite punkig rockkonsert med låttexterna och sången som främsta styrka. De fyra musikerna spelade den senaste singeln “Inget sammanhang” tidigt i setet och det lyfte mest under 25-minuterskonserten när debutsingeln “Tappad & förlorad” spelades i slutet. Det ska bli spännande att följa Tårkalas framöver.
Därefter var det dags för Alphabats som släppte den grymma EP:n Cashmashmold i fjol. Jag har lyssnat en del på den och deras andra låtar, men aldrig sett bandet live. Det var en trio som gick på scen vid åttatiden och inledde med fina “Backwoods”. Ljudet var bra och sedan gungade det vidare på inslagen väg. Vi fick bland annat höra en härlig version av “Destroix” innan det var dags för avslutningen med “Cassius” efter ungefär en halvtimme. Jag ser redan fram emot nästa gång jag får möjlighet att se Alphabats.
Finska Teksti-TV 666 såg jag första gången på Oceanen i slutet av januari 2020 och det var en strålande spelning. Jag fick ett finskt favoritband den kvällen och jag har fortsatt lyssna på dem en hel del därefter. De gick på scen kvart över nio och hade med sig Caroline Kabat från Rome Is Not A Town som gästgitarrist.
Musikerna ställde upp sig på scenen och det bildades en lång rad av gitarrister och en basist framför trummisen. Totalt stod sex gitarrister på scenen! Bandet inledde med att skapa en stor ljudbild av instrumenten i fina “Hautakivi” och det var lite som att publiken och bandet kände lite på varandra.
Sedan fortsatte det med att de brutala ljudmattorna, tempoväxlingarna och mäktiga rundgångarna gav oss en rejäl omgång tillsammans med underhållande scenshow. När “Tuhatvuotinen harharetki” och “Piritorilta taivaaseen” spelades i omvänd ordning vid tiotiden var det fulländat. Det var två låtar som lyfte lite extra och publiken var verkligen med på noterna. I slutet fick vi glädjande nog även höra grymma “Lisää Spiidii” från debut-EPn 1 (2014). Det är viktigt att passa på att poängtera att även ljudteknikern spelade gitarr vid mixerbordet så det var stundtals totalt sju gitarrister, magiskt!
Det blev med andra ord en strålande konsertkväll med tre fina spelningar och jag lämnade Pustervik nästan helt tom, men lycklig. Exakt så här borde varje vecka inledas.
